Om gårdagens joggingtur var av den härligaste sorten så var dagens den motsatta! Kylan och blåsten och ett flås som inte ville ta sig gjorde rundan läääängre än de vanliga 5 kilometrarna. Armarna och benen darrade och det var endast viljestyrkan som tog mig runt.

Jaja, gissar att det behöver komma bakslag då och då, och nu var det ju väldigt länge sedan senast. Nu blir det vila från löpningen i morgon och sedan en sväng på torsdag igen. Det gäller att passa på när jag själv förfogar över min tid ;-)

Nu blir det plugg hela dagen lång och idag hoppas jag att jag kommer en rejäl bit så det inte blir kniven på strupen i morgon. Snart kommer A och jag skall fixa frulle till oss, så got to go! 

Ha en fin dag!

De senaste veckornas tillbakagång mot att vara en tränande människa, har tackochlov redan börjat kännas så smått i kroppen. Ha inte kört på för fullt utan mjukstartat, men några pass har det blivit iallafall. Igår var det säsongspremiär för söndagsyogan och detta innebär att jag kör två stycken pass efter varandra. Detta brukar i vanliga fall i vålla några större problem, men igår vara jag helt darrig och slut efteråt.

Skönt dock! Nu kan det bara bli bättre :-)

Iallafall märks det redan att kroppen börjar inta en mer normal form än för ett par veckor sedan. Nu är det slut på snask framför tvn på kvällarna igen. Normal mat och MYCKET mer träning så hoppas jag att toppformen är funnen ganska så snart igen!

Ikväll blir det medelgympa med mamsen!

Fick kört ett kort löppass på bandet idag igen. 5 kilometer blandat med snabb gång och jogging. Det var precis lika jobbigt som i fredags när jag sprang, men idag kapade jag tiden från i fredags med 2 minuter. Kanske ett fall framåt ändå.

Varje gång jag har haft ett längre träningsuppehåll så LOVAR jag mig själv för att ALDRIG mer ta paus från tränandet. Det är SÅ tungt att komma igång igen. Men tänk vad fort man glömmer...

Nu har jag i princip inte tränat någon konditionsträning alls under hösten. Men det är ändring på det från och med nu! Vafaan, det är ju bara några månader kvar till Göteborgsvarvet, det håller inte att hålla på och inte träna. Började räkna points å nytt i måndags. Har hållt mig, med god marginal, inom ramen hela veckan. Det plus tre träningspass resulterade i ett kilo upp. Tjoho! Och läkaren som sa att min sköldkörtel fungerar som den ska. Det vete tusan...

Nåja, skitsamma. Jag på G igen och det är det enda som är viktigt just nu!

Ikväll gjorde jag någonting som var alldeles för länge sedan och som jag längtat SÅ mycket efter att göra. Något som bara var för mig. På mitt sätt. Totalt utan tankar på någon annan än mig själv.

Efter att ha pluggat som en tok hela dagen och därefter lagat en alldeles för sen middag åt familjen, slängde jag sonen och yngsta dottern i säng för att få lägenheten för mig själv. (Maken och äldsta dottern är och tränar)

Jag släckte ner i vardagsrummet och tände massor av ljus och körde sedan det härligaste, svettigaste, ljuvligaste och egoistiska yogapasset på hur länge som helst.

Jag gjorde precis de övningarna som JAG älskar och behövde inte lägga någon energi på instruera någon annan. En timmes njutning helt enkelt...

Upptäkte dock att jag inte hade någon lämplig yogamusik hemma så jag fick bränna ihop en ytterst spontan skiva med de bästaste, lugnaste låtarna jag har. Det blev faktiskt inte dumt alls.

Nu skall jag duscha av mig och sedan krypa ner i sängen för att sova sådär skönt som man bara gör när man tränat riktigt hårt. Kroppen känns just nu sådär ljuvligt avslappnad och skön samtidigt som den är helt utpumpad. Gosh så skönt det känns!

Lämnar er med en härlig gammal favvolåt som visade sig fungera alldeles utmärkt att yoga till. Natti!

Stegade iväg arg, ilsken, sur och irro till yogan för snart två timmar sedan. Kom hem glad, lycklig och harmonisk. Tänk om killar som G W Bush och hans polare hade tränat lite yoga lite oftare...Jag var helt klart beredd att starta världskrig med min familj för ett par timmar sedan, men häpp, nu känns det genast bättre igen.

Världen hade nog helt enkelt sett lite bättre ut om lite fler människor tränade lite mer yoga, lite oftare...

Hade tokladdat i flera dagar för att idag skulle bli första dagen på uppladdningen inför 2009-års Göteborgsvarv. Jag har varit sugen i flera dagar på att ge mig ut och idag var dagen då det skulle ske. Papsen och jag har pratat om att ha tisdagkväll som "vår" springkväll. Regnet har vräkt ner här hela dagen och jag har oroligt tittat ut genom fönstret hela dagen. F-n skall det inte sluta snart...

Ringde bort till föräldrarna på eftermiddagen för att göra upp en tid med papsen och då visade det sig att han var dubbelbokad och skulle ha massagekunder (jupp, han är massör) hela kvällen.

Och tänk, då slapp lyckliga jag ge mig ut i regnet. *Phjuuu*

Det värsta är att jag fortfarande är toksugen på att springa...(och med SÅ många pepparkakor som behövs för att få till en c-uppsats, så lär jag snart rulla fram om jag inte kommer ut snart *S*)

Jaha, då var det dags att ta tag i löpningen igen, för nu är anmälan gjord och startavgiften betald. (Ni är väl på nu, brorsan och papsen?)

Eftersom jag har haft flunsan har uppladdningen för Göteborgsvarvet den 12:e Maj helt kommit av sig. Och nu börjar jag nästan få lite småpanik. Idag bara MÅSTE jag ut. Åtminstone 5 kilometer behöver jag kunna springa och att det känns bra. Annars kommer jag få helpanik och inte bara småpanik....Jag brukar inte ha några srörre problem med att ta mig i kragen och komma ut, men idag är det SÅ segt! Här i Alingsås regnar det på tvären i dag nämnligen. Urk! Men va faan, det är väl bara att bestämma sig....Återkommer med rapport senare!