En ganska så vanlig tisdag faktiskt. Klockan ringde vid kvart över fem och jag vinglade upp tröttare än någonsin (hur blir man någonsin pigg? jag bara undrar!). Schavade iväg genom snöyran till jobbet. Hade som vanligt en rolig dag där och schavade sedan, via mataffären hem igen. Så festligt var det. Då samtliga våra barn är på rymmen (Maja hos Matilda i Halmstad och Axel hos sin mormor och morfar) så var det endast två man till middag. Lagade och käkade den och sedan mina vänner fanns det INGENTING annat i världen som lockade än ryggläge i soffan. Trött, mätt och lite tröttare ändå...

Men ta mig tusan, tror ni inte tjejen knödde i sig i de alldeles för små träningskläderna, snörade på sig walkingskorna, satte lurarna i öronen, trotsade vädrets makter och gav sig ut på en prommis! I kylan. I mörkret. I snöyran! Sweet jesus, vilken brud!

Men nu go vänner väntar duschen och SEDAN soffan!

Ha en fin tisdagskväll!

Söndagens yogapass är ofta den allra bästa stunden på veckan. Istället att för att känna söndagsstress inför veckan som kommer så startar man den med den skönaste känslan i kroppen. Huvudet blir alldeles mosigt och kroppen sådär skönt avslappnad. Natten mellan söndag och måndag sover man som på bomull. Och då är det helt okej när man vaknar upp och det är måndagmorgon.

Kvällens pass var lika härligt som vanligt. Och nu sitter jag här och är så där lycklig, lugn och skön som man bara kan vara efter ett underbart pass!

Nu blir det film med Mange och Maja.

...Nu är det SÖNDAGSmys!

Ni kan inte ana hur härligt det är att vara på gång igen efter att ha tappat kontrollen helt och hållet. Min kropp rör på sig igen och jag går ut och går oavsett hur trött jag är eller hur skönt det hade varit att sitta kvar i soffan när klockan är sent på kvällen. Träna varendaste dag i veckan lovade jag mig själv och jag gör det! Jag tränar igen! Varenda dag! Det går inte fort, jag orkar inte lika mycket som jag gjort förrut, men jag är på väg och det är härligt! Jag svettas igen!

Första veckan med yoga, powerwalks och träningskvartar i massor har resulterat i 2 (!!!!!) kilo minus på vågen. 2 kilo som jag inte behöver släpa med mig runt när jag schavar runt elljusslingan på kvällarna! 2 kilo som jag har gjort mig av med en gång för alla!

Var ute på en skön morgonprommis tillsammans med en kompis i morse, kom hem duschade och käkade frulle. Har jobbat med lite trista saker som blivit liggande alldeles för länge och nu skall jag snart göra mig redo att hämta Axel på skolan. Sedan undrar jag om det inte får bli lite träning till ikväll. Är så jädra sugen ;-)

Have a nice day folks!

Jag vet inte riktigt om min gryyymmma träningsvärk mest är orsakad av min usla form eller om det är Paolos träning som är den mest effektiva i världen :-) Men shit... den är monumental! Får knappt på mig strumporna och haltar runt som en gammal kärring hehe!

Men gissa hur skönt det är! Jag är igång. Någon sorts träning varje dag om det så bara blir en powerwalk eller en kvart med min bästa kille!

Jag är mer pepp än vad jag varit på länge och det känns fantastiskt! Kommer upp ur min sköna säng för en svettig powerwalk fast hela kroppen skriker NEEEJ! Och jag VET att om några veckor när jag kommit över den där jädra höga tröskeln så kommer den att ropa ett glatt JAAAA samtidigt som jag skuttar ur sängen i svinottan! Eller ja, vet inte det.... Kanske dagens överdrift men ja, ni fattar...

Min kropp den är snart MIN igen!  Sedan om jag på kuppen lyckas göra mig av med mig av med mina 15 kilos övervikt då finns det inget som kan stoppa mig! Tjoho!

Jag har ältat och skrivit om det många gånger förr och nu är det dags att dra det ett varv till. Men nu har jag återigen nått min botten när det gäller min hälsa. Jag som ÄNTLIGEN lyckades göra mig av med min övervikt för 4 år sedan är nu uppe i min maxvikt igen. Det tog ett litet tag att få tillbaks min alldeles för runda kropp igen men nu är den här. Och jag gillar det INTE!

Det handlar inte bara om yta utan om mitt välmående. Jag orkar ingenting. Börjar flåsa och svettas bara jag går upp för en trappa. Klart att det inte är kul att konditionsträna då. Och jag som älskar att röra på mig. Nu är det inte alls kul. Att ta sig över den tröskeln NU är högsta prio, för gör jag inte det så är det lika bra att luta sig tillbaks och ge upp. Det går FETBORT! Det är inget alternativ! Nu räcker det.

NU SKALL FLÄSKET BRINNA!

Inga knäppa dieter, men träna ,träna ,träna!

Var ute och gick en powerwalk i går efter middagen och la in några korta rusher vilket gav blodsmak i munnen. Det är läskigt att inse att JAG har gjort detta mot min egen kropp. Det är JAG som inte har prioriterat den på länge. Men jag lyckades ändå vända känslan av misslyckande till jävlar annama!

Så idag blev det en kvart med Paolo med! Svettades som en gris och  jag ser redan fram mot morgondagens pass!

Inget misslyckande utan nu blickar jag BARA framåt

Mot toppform...

Att jag gärna skulle flytta från Alingås är väl direkt ingen hemlighet. Trivs förträffligt med mitt jobb och mina yogagrupper, men iövrigt är det väl ingenting som lockar med staden. Men tidigt i morse när jag gick ut på min morgonprommis, runt min vanliga trista runda upptäckte jag något sagolikt vackert.

Lovar härmed att jag skall sluta snacka skit om staden jag bor och lever i. Det är inte alla som har en sådan här vacker gå/spring runda precis utanför dörren. Även om den har varit min i 18 år så skall jag från och med nu uppskatta den mer ;-)

Förmiddagen yogapass gick fantastiskt mycket bättre än vad det gjorde förra veckan och jag börjar återfå tron på att faktiskt fixa torsdagens säsongspremiär. Kroppen var faktiskt inte SÅ stel och jag kunde koncentrera mig näääästan hela tiden. Helt klart ett fall framåt!

Nu skall jag dock bara föröka snoka upp min bortblåsta inspiration. Hitta någon rolig vidareutbildning att gå eller nått.

Det skall nog bli fint det här skall vi se :-)

Jag begriper verkligen inte hur det går till. Men jag som älskar att röra på min kropp och att träna har ÅTERIGEN förvandlats till en rultig 3 barns morsa med en rejäl vetedeg (om än en väldigt solbränd sådan) runt min mage. Formen är som bortblåst. Poff, liksom...

Varför lär jag mig inte att prioritera träningen när jag mår så dåligt av att inte göra det? Attans Anna, nu är det skärpning igen!

Körde ett yogapass i morse (det första på HUR länge som helst) och jag säger bara shit, vad jobbigt det var. Musklerna var stela, jag hade ingen som helst styrka i dem heller för den delen. Och nästan värst av allt, jag klarade inte av att fokusera ordentligt på vad jag höll på med heller. Dessutom var det flera rörelser som var extra svåra att utföra på grund av nämnda vetedeg! Katastrof.

Yogaterminen startar nästa vecka. Vojne, vojne...