Efter att ha gjort så lite som möjligt ända sedan nyår så börjar rastlösheten och frustrationen bryta igenom allt oftare. Resten av familjen orkar inte med mig de stunder jag har energi för då tjatar ja och, då far jag fram som en furie, för att krascha en liten stund senare. Jag vill så mycket och orken är så begränsad. Och frustrationen ökar stadigt hos samtliga inblandade.

Efter att ha sovit middag tillsammans med Axelsson igår eftermiddag fick jag så mycket energi att jag både fick plitat ihop en attgöralista och putsat tre fönster. Sedan gick det inte mer. Då var febern över 38 grader igen och jag stupade i säng igen. Men under den korta tiden han jag göra mig osams med två av tre möjliga ;-)

Man behöver ju inte vara överintelligent för att förstå att det inte är helt lätt att leva med mig just nu.

Idag blir det jobbet bara en kortare stund för HLR-utbildning. Sedan kör jag ett längre pass i morgon. Hoppas förtvivlat att jag kommer orka med det bara.

 

Stora dottern

17 mars 2011 12:11

Matildas kända attgöralista ;) inte många som tycker om den. Du är bra mamma, lätt för mig att säga som inte behöver vara med dig hela tiden, men vi alla vet att du inte vill någon något illa, innerst inne ;) kämpa på, du vet att du kan ringa och böla lite med mig, finns här för dig! Älskar dig lilla mamma min <3

http://Www.Farawayy.blogg.se

 

mams

17 mars 2011 14:29

Stackars er (dotter och dotterdotter) som har ärvt grejen att skriva listor, men att efterhand kunna stryka punkt efter punkt är en go känsla kram

 

Anna

18 mars 2011 14:41

Attgöralistor is da shit. Som sagt det går nog i släkten. Matilda, din gudmor är the master av attgöralistor!

http://anna-panna.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...