En ganska så vanlig tisdag faktiskt. Klockan ringde vid kvart över fem och jag vinglade upp tröttare än någonsin (hur blir man någonsin pigg? jag bara undrar!). Schavade iväg genom snöyran till jobbet. Hade som vanligt en rolig dag där och schavade sedan, via mataffären hem igen. Så festligt var det. Då samtliga våra barn är på rymmen (Maja hos Matilda i Halmstad och Axel hos sin mormor och morfar) så var det endast två man till middag. Lagade och käkade den och sedan mina vänner fanns det INGENTING annat i världen som lockade än ryggläge i soffan. Trött, mätt och lite tröttare ändå...

Men ta mig tusan, tror ni inte tjejen knödde i sig i de alldeles för små träningskläderna, snörade på sig walkingskorna, satte lurarna i öronen, trotsade vädrets makter och gav sig ut på en prommis! I kylan. I mörkret. I snöyran! Sweet jesus, vilken brud!

Men nu go vänner väntar duschen och SEDAN soffan!

Ha en fin tisdagskväll!

 

pkn

4 januari 2011 20:20

Du gjorde det!!!!!
Det där som vi har pratat om!
Du gjorde det på riktigt!!!
Du är bara bäst!
Själv har jag agerat skidlift i backen till Stamsjön eller rättare sagt FRÅN Stamsjön!
Inte så plåkigt det heller!
Kramar i massor

 

Bror

4 januari 2011 22:37

Bra jobbat sis!!! Gjorde samma sak fast kutade istället. Sprang runt området några varv. Kunde konstatera att jag var nästan själv ute. Hånlog inombords mot alla soffpotatisar som inte inser vad dom missar. Man känner sig oövervinnerlig när man köttar på i snöglopet.

 

mams

5 januari 2011 14:37

Riktigt bra gjort ungar! Fm prommis i motvind och snöyra inte så dumt det heller. Axel och morfar 1 timma skridskoåkning som dagens motion, Axel ramlade bara 4 gånger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...