Å så var det då änligen dags för M A L D I V E R N A!!!!! Denna drömplats på jorden.

När övriga gänget åkte hem till kalla Sverige var vi en handfull som stannade kvar på Sri Lanka och det var väl den enda gången som jag drabbades av riktigt massiv längtan efter min familj. De andra var på väg hemåt och själv hade jag en dryg vecka kvar innan det var min tur att åka hem. Menmen, så fort vi kom till Maldiverna så var känslan som bortblåst ;-)

Nu gick det ju förstås inte lika snabbt att ta sig till vår ö, Kuredu, som planerat. Men dit kom vi. Om än nästan ett helt dygn försent...

Flyget mellan Colombo och Male gick löjligt smidigt. Allt flöt på och vi (A-B, min reskompis och jag) slog oss för bröstet när våra väskor (efter allt shoppande) vägdes in på sammanlagt 39,8 kg. (maxvikt 40 kg!). Skrattande tog vi oss till sjöflygplanstranfern och sa att shit vad lätt allt gick för oss. Men ack som vi bedrog oss... Vi placerades in i en lite för överluftkonditonerad transithall som för övrigt var toppen. Vi fick svala handdukar, dricka och ett meddelande om att vårt plan skulle bli lite försenat. Förväntad väntetid skulle bli ca en halvtimme. 5 timmar senare fick vi meddelande om att det inte skulle lyfta några sjöflygplan pga blåst och regn och att vi skulle bli transporterade in till Male för att övernatta där och för att sedan få ta första bästa plan morgonen efter.

Sagt och gjort, vi transporterades med båt och utan bagage till ett sunkigt hotell inne i Male. Där fick vi middag och blev informerade om att det var uppstigning 04.00 för transport tillbaks till flygplatsen. Ganska trötta trodde vi sedan att det skulle bli en barnlek att somna, men inte då. Tror jag fick sovit max en timme. Vinglade upp vid fyra och ner till lobbyn där vi blev tilldelade varsin frukostlåda. Båt tillbaks till flygplatsen där vi blev tvugna att väga in vårt handbagage samt fick nya boardingpass. Sedan hände det precis ingenting på många timmar. Men sedan .Helt plötsligt vid nio fick vi reda på att nu var det vår tur att transporteras ut till paradiset!

Sjöflygplansresan var ju ett skithäftigt äventyr (njöt tackålov mer på hemresan), men eftersom jag var så trött att jag mådde illa, så försökte jag mest koncentrera mig på att inte kräkas ;-) Vilket jag inte gjorde heller. 45 min tog flygturen ut till vår lilla ö. Som vi längtat, och nu var vi ÄNTLIGEN på plats! Och när vi går i land konstaterar vi att det SPÖregnar! Men tjoho då! Vi checkade in, blev visade till världens mysigaste bungalow, inser att vårt bagage är på villovägar och stensomnar båda två! För att vakna några timmar senare, råka låsa oss ute och bli sittande i regnet över en timme innan vi får hjälp att komma in och för att sedan somna om igen och sova över middagen och nästa morgon vakna på jordens vackraste plats! Och med bagaget på plats!

Gissa om tröttheten var som bortblåst! Våra alldeles egna solsängar precis utanför vårt hus! Vilken lycka att få tillbringa tid på ett sådant ställe! Tempratur någonstans mellan 30-35 grader. Vattentempratur strax under 30 skulle jag gissa på. Vattnet var så där turkost som man bara drömmer om och sanden var som vetemjöl! Lovely!

Vårt finafina hus!

Och min finafina solsäng! Att ligga i skuggan av en palm är livet på en pinne kan man säga!

Det tog ca 45 minuter allt som allt att gå runt ön och snabbt som attan hittade vi vårt favvoställe att bada på. På vår sida var det lite stenigt (jordens värsta I-landsproblem) så då gick vi till andra sidan ön (200 meter) och badade där i stället!

Kvällarna var fantastiska. Supergod mat och magisk solnedgång!

Efter ett par dagar fick vi sällskap av två polare till (de stannade ytterligare några dagar i Colombo och hade som tur var inte samma strul med sin överresa som vi hade). Myspysigt när de kom men jag insåg även att jag hade valt den bästa reskompisen då vi var lika tokiga i att bada båda två. Att vi inte fick simhud mellan tårna var väl ett under. Havet lockade mest men vi badade även i en av öns två pooler vid några tillfällen då det var lite för varmt att bada i havet. Poolen var svalare ;-)

Vår pool utanför vår frukostrestaurang!

Skall man snorkla någonstans på jorden så skall man göra det på reven utanför Kuredu. Vi fegade lite grann och höll oss ganska nära stranden. Men vi träffade på killar som den här ändå!

Men mest av allt slappade vi i skuggan av en palm! Och jag njöt av det. Varenda sekund!

Gissa sedan hur mycket jag tyckte om att komma hem till -15 grader? (resan hem löpte för övrigt på fint, även om det tog lite väl lång tid) Och gissa om jag tänker åka tillbaks och ta med mig resten av familjen? LÄTT att jag skall!

Ensam hemma. Familjen är på kalas och för mig innebär det tid att ta tag i min ständiga ångest: uppdatering av gymnastikföreningens hemsida. Det är absolut det tristaste jag vet och det tar evinerlig tid. Med andra ord så är jag på pissigt humör innan jag ens har börjat.

Men hem från jobbet kommer jag. Sätter på mig pyamas, tänder ljus och sätter på lite schyst musik (allt för att komma i rätt stämning). Är laddad till tänderna för att äntligen få det gjort. Vad händer?

Jo, någon liten skit har pillat på min dator, slarvat bort en stor fil och ändrat på en del inställningar vilket gör att DET INTE FUNGERAR!!!!! Blir skogtokig. Har ett blodtyck på 300/200. MINST! Ringde upp den lille skiten och väste att jag får hjärnblödning om inte personen i fråga kommer hem och rättar till eländet på en gång! (trevligt uppförande Anna. Skittrevligt!)

Nu har jag dock lyckats problemet själv och skall bara få ner pulsen och lugna ner mig några hekto innan jag sätter mig ner och tar tag i det igen. Helt enkelt andas lugnt en timme eller två ;-)

Under tiden skall jag nog drömma mig bort och plita ner resterande del av min reseberättelse...

Ses om ett tag igen!