Tack alla ni fina som har gett mig respons på förra inlägget. Vill bara förtydliga att DET ÄR INGEN FARA ÄN!

MEN, jag är livrädd för vart min livssituation skulle kunna ta mig.  OCH jag har lovat mig själv att slå på känselspröten för att kunna upptäcka faran i tid. DESSUTOM har jag gjort en deal med mig själv och två av mina vänner att NEJ är ett ord som jag skall använda mig av lite flitigare ;-)

Nog om detta för nu.

Jag har ett tips att dela med mig av.

Jag skulle vilja lära mig att meditera. Tror att jag skulle må bra av det men paradoxalt nog så har jag inte ro att sätta mig ner och öva. Jag kommer dit en dag. Men nu har jag kommit på bästa sättet att varva ner hjärnan och hjärtat när jag känner mig stressad. Jag sätter på en cd skiva med någon skön yoga/avslappnings/spa-musik. Sedan lägger jag mig på min spikmatta och drar ett skönt täcke över mig. Sedan ligger jag där så länge det behövs för att komma ner i varv.

Oftast somnar jag, men vaknar utvilad efter en liten stund. Andningen normaliseras automatiskt när man ligger på mattan och en skön värme sprider sig i kroppen. Efteråt så är energinivån högre än innan. Det fungerar när som helst på dygnet. På morgonen för att få ny energi och på kvällen för att komma ner i varv. Lägger jag mattan i sängen blire effekten lite mjukare än om jag lägger den på golvet. Ett hårdare underlag fungerar inte så bra om tanken är att varva ner, så gör det för ont. Men lägger man den  då i sängen så är det SÅ skönt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...