Jag begriper verkligen inte hur det går till. Men jag som älskar att röra på min kropp och att träna har ÅTERIGEN förvandlats till en rultig 3 barns morsa med en rejäl vetedeg (om än en väldigt solbränd sådan) runt min mage. Formen är som bortblåst. Poff, liksom...

Varför lär jag mig inte att prioritera träningen när jag mår så dåligt av att inte göra det? Attans Anna, nu är det skärpning igen!

Körde ett yogapass i morse (det första på HUR länge som helst) och jag säger bara shit, vad jobbigt det var. Musklerna var stela, jag hade ingen som helst styrka i dem heller för den delen. Och nästan värst av allt, jag klarade inte av att fokusera ordentligt på vad jag höll på med heller. Dessutom var det flera rörelser som var extra svåra att utföra på grund av nämnda vetedeg! Katastrof.

Yogaterminen startar nästa vecka. Vojne, vojne...