Annapanna

Alla inlägg under augusti 2010

Av Anna - 31 augusti 2010 12:47

Förmiddagen yogapass gick fantastiskt mycket bättre än vad det gjorde förra veckan och jag börjar återfå tron på att faktiskt fixa torsdagens säsongspremiär. Kroppen var faktiskt inte SÅ stel och jag kunde koncentrera mig näääästan hela tiden. Helt klart ett fall framåt!



Nu skall jag dock bara föröka snoka upp min bortblåsta inspiration. Hitta någon rolig vidareutbildning att gå eller nått.


Det skall nog bli fint det här skall vi se :-)

Av Anna - 30 augusti 2010 09:59

Tack alla ni fina som har gett mig respons på förra inlägget. Vill bara förtydliga att DET ÄR INGEN FARA ÄN!


MEN, jag är livrädd för vart min livssituation skulle kunna ta mig.  OCH jag har lovat mig själv att slå på känselspröten för att kunna upptäcka faran i tid. DESSUTOM har jag gjort en deal med mig själv och två av mina vänner att NEJ är ett ord som jag skall använda mig av lite flitigare ;-)


Nog om detta för nu.


Jag har ett tips att dela med mig av.


Jag skulle vilja lära mig att meditera. Tror att jag skulle må bra av det men paradoxalt nog så har jag inte ro att sätta mig ner och öva. Jag kommer dit en dag. Men nu har jag kommit på bästa sättet att varva ner hjärnan och hjärtat när jag känner mig stressad. Jag sätter på en cd skiva med någon skön yoga/avslappnings/spa-musik. Sedan lägger jag mig på min spikmatta och drar ett skönt täcke över mig. Sedan ligger jag där så länge det behövs för att komma ner i varv.


  


Oftast somnar jag, men vaknar utvilad efter en liten stund. Andningen normaliseras automatiskt när man ligger på mattan och en skön värme sprider sig i kroppen. Efteråt så är energinivån högre än innan. Det fungerar när som helst på dygnet. På morgonen för att få ny energi och på kvällen för att komma ner i varv. Lägger jag mattan i sängen blire effekten lite mjukare än om jag lägger den på golvet. Ett hårdare underlag fungerar inte så bra om tanken är att varva ner, så gör det för ont. Men lägger man den  då i sängen så är det SÅ skönt!

Av Anna - 27 augusti 2010 09:21

För massor av år sedan, eller ja, för 10 år sedan ungefär var jag stressad. Så stressad att jag inte orkade göra annat än att jobba och sova. Jag sov på lunchrasten istället för att äta. Jag mådde superdåligt och var en pain in the as för hela min omgivning. En riktig bitterfitta helt enkelt. När jag lyckades ta mig ur detta lovade jag mig själv att jag ALDRIG mer skulle hamna med näsan så nära den berömda väggen igen. Jag skulle bli den styrande i mitt eget liv.


Och jag lovar, jag har inte varit i närheten en enda gång sedan dess. Men jag har hela tiden varit livrädd för det. Varenda dag har tankarna vandrat tillbaks till tiden jag mådde så dåligt och varenda dag har jag varit nöjd över mig själv att jag har lyckats hålla mitt löfte till mig själv. Därför har jag tagit det lugnt när jag har behövt, lyssnat på kroppen, jobbat mycket med avslappningövningar, yogan kom in i mitt liv. Ja, blivit mer harmonisk helt enkelt.


Men nu så kan jag lukta mig till faran och även om allt är coolt just nu så känner jag mig orolig. Orolig över att jag har tagit på mig för mycket, orolig över om jag kommer att kunna sätta stopp om det behövs. Jag har mycket runt omkring mig, Det har jag alltid haft och jag gillar det. Men jag gillar inte när jag får ett tryck över bröstet och när jag likt en struts stoppar huvudet i sanden och vägrar se åt vilket håll det barkar...


Jag jobbar heltid nu, med världens roligaste jobb förvisso, men ändock ett jobb som tar på krafterna. Jag vill gärna jobba fulltid men jag vet inte om jag pallar... I höst skall jag vara handledare för en sjuksköterskestudent. Gissa hur läskigt det känns... Dessutom skall jag få egna ansvarsområden på jobbet. Jag har ju inte ens kommit in i jobbet än! Det förväntas mycket av mig och jag är livrädd för den dagen som jag inte vågar erkänna att jag känner mig som en nybörjare på mitt jobb längre...


Jag har tre barn. Ett barn bor förvisso inte hemma, men jag lovar jag lägger lika mycket energi på henne som de som bor hemma. Axel har precis börjat skolan med allt vad det innebär. Maja börjar högstadiet och går in i tonåren... Jösses Amalia! Jag vill finnas där för dom på ett sätt som jag känner redan nu att det inte kommer att funka. Jag har skämt bort både dem, men mest mig själv, med att ha mycket tid tillsammans med dem nu de åren när jag har pluggat. När tjejerna var små och jag jobbade som mest så sa jag ofta lite kaxigt till andra, som för att ursäkta mig själv, att det är bättre med kvalitetstid med barnen är med kvantitetstid.


Men det är SÅ fel, jag inser det nu! Det är att finnas där mycket som är grejern!


Jag har familj och vänner som jag vill hinna träffa mer, jag vill vara den bästa fastern i världen för mina älskade syskonbarn. Jag vill inte träffa dem en helg varannan månad. Jag vill hämta dem på dagis, vara barnvakt och vara en del av deras vardag. De har bara en faster och då skall de banne mig ha den bästa!


Tre pass yoga i veckan skall jag instruera i höst. Jag älskar det. Det är det härligaste som finns, men jag har inte gått någon utbildning på länge, kommer inte vidare och är skraj för att de som går hos mig skall känna av det. Prestationsångest i samband med yoga. Det rimmar liksom inte rätt...


Jag har ett  mycket ärofyllt förbundsstyrelseuppdrag som jag är SÅ stolt över. Jag vet att jag skulle kunna göra stordåd. Men uppdraget hamnar liksom längst ner i prioriteringen hela tiden. Stressande?  Frusterande! Jag vill prestera! Men som det är nu så hinner jag knappt förbereda mig för möterna. Inte hinner jag läsa alla handlingar, svara på alla mail. Inte är jag väl värd mitt uppdrag då heller?


Jag vill finnas där för min familj, jag vill vara duktig på mitt jobb och dessutom jobba så mycket att jag faktiskt drar in en betydande summa pengar till familjeekonomin som jag inte har bidragit till speciellt mycket de senaste sju åren. Jag vill träffa nära och kära mer. Jag vill träna, inspirera andra...


Sedan har vi allt utöver. Tandläkartider, föräldramötet, barnens fritidsaktiviteter och så vidare. Det känns som om det alrig tar slut...


När det blir för mycket blir jag sittande i soffan eller liggande i sängen. Jag blir som förlamad och gissa hur stressad jag blir av varje sekund som försvinner ur mitt liv till ingen nytta?


Sedan känner jag mig lite orolig över att jag känner såhär redan nu. Hur skall det då inte bli till vintern när det är kallt, regningt och framförallt MÖRKT!


Inser att alla dessa känslor har MASSOR att göra med min semester. Tre veckor i solen TILLSAMMANS med familjen där jag hann läsa 9 böcker och det mest ansträngande var att resa sig från brassestolen, sätta på badskorna och gå tio steg ner till havet för att svalka sig. Kontrasterna är enorma. Jag fattar det. Jag kommer snart in i livet igen. Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig lite orolig...


Nä, vad säger ni? Daxs för ett avslappnande yogapass innan det är dags att gå till jobbet eller?

Av Anna - 24 augusti 2010 11:40

Jag begriper verkligen inte hur det går till. Men jag som älskar att röra på min kropp och att träna har ÅTERIGEN förvandlats till en rultig 3 barns morsa med en rejäl vetedeg (om än en väldigt solbränd sådan) runt min mage. Formen är som bortblåst. Poff, liksom...


Varför lär jag mig inte att prioritera träningen när jag mår så dåligt av att inte göra det? Attans Anna, nu är det skärpning igen!


Körde ett yogapass i morse (det första på HUR länge som helst) och jag säger bara shit, vad jobbigt det var. Musklerna var stela, jag hade ingen som helst styrka i dem heller för den delen. Och nästan värst av allt, jag klarade inte av att fokusera ordentligt på vad jag höll på med heller. Dessutom var det flera rörelser som var extra svåra att utföra på grund av nämnda vetedeg! Katastrof.


Yogaterminen startar nästa vecka. Vojne, vojne...



Av Anna - 23 augusti 2010 15:41

Jag kan ju säga att det är mer än en person som har höjt på ögonbrynen åt familjens planer att åka på campingsemester till Kroatien i tre veckor, sex man i ett tält som är mer lämpat för fem... Men vi  är inte de som är de och solen, värmen och havet lockade såpass mycket att vi längtade tillräckligt mycket för att inte bry oss om alla skeptiska kommentarer från omgivningen.


Å gissa hur bra vår semester var? Helt obeskrivligt bra!


Visst, det var väl i varmaste laget för att bo i tält vissa dagar, men då var det bara att uppsöka skugga eller tillbringa den mesta tiden i plurret. Och ja, det var trångt, men vad sjutton, tältet är man ju inte inne i mer än när man sover och sover dåligt gör man förvisso när man sover på luftmadrass men det vägs liksom upp när man somnar och vaknar till havets brus precis utanför tältduken.


Vi bodde på en camping, strax utanför staden Porec på Istriens västkust. Dit var det ganska exakt 200 mil från Alingsås. Campingen var fräsch och där fanns allt man kunde önska. Havet, pooler, restauranger fritidsaktiviteter.... Nu hängde vi mest vid havet för det är liksom vårt rätta element, men här fanns som sagt möjligheter till annat med!


En dag åkte vi på utflykt till ett naturreservat beläget i allra södraste Istrien, utanför staden Pula. Där fann vi av en slump egentligen ett helt fantastiskt ställe. En turkosgrön lagun som vi snorklade i både länge och väl!










Fast även badplatsen utanför tältet var av högsta klass!



Särskillt härligt var det de dagar som vågrna gick höga!



Man fick förvisso ha badskor på sig för att skydda sig mot eventuella havsborrar när man badade i havet men har man såhär snygga badskor så är det liksom värt det!


Och till Magnus lycka fick han låna en vindsurfingbräda av våra polska grannar och han kunde nöjt konstatera att takterna satt i fastän det var närmare 20 år sedan senast.



En eftermiddag när vi inte orkade steka i solen längre hyrde vi en trampbåt som vi knödde oss på alla sex och trampade runt lagunerna utanför campingen. Vi stannade och snorklade på lämpliga ställen och hade en superhärlig eftermiddag

    




Vi testade naturligtvis poolen vid ett par tillfällen också, men kunde varje gång konstatera att det inte var någonting för oss...


Den mesta av maten lagade vi själva. Med denna utsikten skulle man kunna vänja sig vid att laga mat!


Men varannan kväll, ungefär, gick vi ut och käkade. Antingen på något av matställena på campingen eller så tog vi bilen in till Porec och åt på någon av de mysiga restarurangerna där.



  



 




Vi hade en grönsaksaffär precis utanför gräsmattan där vi bodde. Där hade de smarriga nekatriner och vattenmelon som vi åt till mellanmål.


Fast det som vi åt mest var nog Nutellamackor!


Urk!

Vi hade mestadels fint väder, men vi råkade även ut för ett par riktiga busväder där regnet rann i en strid ström genom tältet. Ja iallafall innan Magnus fick grävt några rejäla diken runt tältet. Detta medförde både leriga och blöta kläder, men det gjorde väl egentligen inte så mycket, vi bodde ju i våra badkläder mest hela tiden ändå :-)


Detta oväder smög på oss en dag när vi var ute på utflykt. Himlen var mäktigt mörk och värmen tryckande innan det brakade loss!


Men som sagt, de allra flesta dagarna var vädret helt fantastiskt!



 





 

När det är riktigt varmt så är det inte fel att sitta i skuggan och läsa en mysig bok. Läste gjorde vi massor. Jag tror att jag betade mig genom 9 st!


Solnedgångarna var helt magiska


Eller hur?


Kan säga att det inte var någon som var särskilt sugen på att åka hemåt i fredags morse. Maja gör enbart tummen upp för att hon skall få sova gott i sin egen säng utan att trängas med andra.


Lätt att vi kan tänka oss att göra om resan igen iallafall! Och vi kommer nog leva på den länge alla sex!

Av Anna - 23 augusti 2010 11:52

Så var det då dags för familjens yngsta medlem att börja skolan. Med lite pirr i magen men med stor koncentration intog han sin plats i klassrummet och lyssnade andäktigt vad fröken hade att säga.


  


Och mammahjärtat svällde över av stolthet...

Av Anna - 22 augusti 2010 21:58

Kom hem nu ikväll och har inte mer än hunnit packa upp den något sunkiga packningen. Har haft en helt fantastiskt härlig semester. Nästan 3 veckor i tält i norra Kroatien tillsammans med familjen. Vi har inte gjort mycket mer än att solat, stekt, snorklat och slappat med GOD, vad härligt det har varit!!!!


    


Skall ladda upp lite mer bilder i morgon, men nu är det hopp i säng fort som tusan. Vardagen börjar redan i morgonbitti. Skolstart för barnen med allt vad det innebär...


Är lite kort om sömn sedan den 200 mil långa resan hem så jag har lite att ta igen. Men det var det lätt värt!


Höres!

Presentation

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Augusti 2010 >>>

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards