Alltså, för att vara en människa som springer någorlunda regelbundet och dessutom gillar det, så är det alldeles för sällan jag får tummen ur ars**t och gör det! Då är det bra att ha en lillebror som hetsar och en sådan har jag tackålov. Skulle ALDRIG kunna med att backa när han bestämt sig för att "här skall minsann springas". Fatta hur bra det är eller? Att ha någon som inte ger en utrymme för att banga! Lustigt nog utövar jag någon liknande makt på min äldsta dotter så ja, efter att ha moffat i oss alldeles för stora godispåsar under eftermiddagen så var vi tre stycken som gav oss ut i löparspåret.

Vissa är jädrigt nöjda med tilltaget redan innan start!

Laddade till max!

Två stycken slagna hjältar.

Vi hade inte en suck mot Tilda hon tog de 4,5 kilometrarna på en tid lååångt bättre än oss andra. Henne såg vi faktiskt bara ryggen på! Brorsan hade formodligen en suck, men jag gissar att hans samvete inte hade mått bra av att lämna mig ensam på efterkälken. Iallfall så kändes det riktigt bra. Det gick inte fort, men jag orkade jogga hela vägen, vilket i dagsläget var en fin prestation! Gissa hur mycket träningvärk jag kommer ha i morgon?

 

mams

10 april 2010 10:15

Tack mina underbara ungar å barnbarn å se att ni har det riktigt gott tillsammans Pussar och kramar i massor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...