I söndags tävlade yngsta dottern i gymnastik. Hon tävlade i grenarna bom, barr, matta och hopp. Hon har verkligen legat i hårdträning hela höstterminen för att lyckas med målet att ta sig vidare till nästa steg. Man måste klara ett steg i alla grenar för att ta sig vidare. Hon snubblade lite på mållinjen, tyvärr, men tack och lov är hon lika stolt över sig själv som jag är! Hade hon klarat av det så hade hon fått börja träna en gång i veckan till, vilket var det verkliga målet. Förening med elittänkande? Inte då!

Men vilken jäkla grym unge jag har. Värsta morsan är jag som står vid sidan om och grinar när min dotter tävlar. Det värsta är att jag inte bara grinar när det är min unge som tävlar, nej, jag grinar när ALLA ungar tävlar. Farao vad duktiga de är! Jag blir så himla rörd när de är så duktiga. Hjärtat bara sväller i bröstet och tårarna trillar *ler*

Foto: Peter Wirdemo  

 

Anna

9 december 2009 23:01

Hej Anna,

Grattis på namnsdagen! :-)

Det förstår jag att du är stolt över din duktiga dotter. :-)

Kram Anna

http://livsfokus.se

 

nilla

11 december 2009 22:11

Vet precis hur det är! Har en dotter som tävlat i konstsim i nio år. Många tårar har det blivit.

http://nillalivet.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...