...och det finns deprimerande nog fortfarande inga jobb att söka. Har inte ork, lust eller tid att att söka jobb på andra sätt än de som finns ute. Man skulle kunna ringa runt till varendaste chef i hela landet och tjata. Förmodligen skulle man få napp också. Men let's face it. Jag vill inte ha vilket jobb som helst, jag är inte beredd på att pendla hur länge som helst och jobba vilka tider som helst. Det kanske är helt förmätet, men så är det. Jag vill verkligen få mitt liv att fungera fastän jag arbetar. Med de få jobb som finns att söka fungerar inte det. Och jag har skitdåligt samvete över att jag inte ens ids söka dem. Som arbetslös förväntas du ta vilket jobb som helst, till vilket pris som helst...

Det är skitjobbigt att folk runt omkring mig inte riktigt har den förståelsen jag skulle önksa. Mitt självförtroende blir inte direkt bättre av att ALLA talar om för mig att det är klart det finns jobb inom vården... För det vet tydligen alla utom jag

Dessutom är jag  superstressad över att veckorna går och att pengarna försvinner från min konto i rasande fart. Har ingen aning om hur det kommer gå om ett par månader när alla sparpengarna är slut. Vad sjutton gör vi då?

*Gaaah*

 

Lisa

21 september 2009 12:10

Håll modet uppe!

Ring runt och be de arbetsgivare som ligger nära dig och be att få bli timanställd. Kanske behöver vårdcentraler vaccinationshjälp? Det räcker oftast att få in en fot.

Lycka till

 

mange

21 september 2009 18:39

du kanske ska ta och läsa en kurs? halvfart/distans och du får lite pengar och kan söka jobb samtidigt?

http://intresseakuten.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...