Vet inte om det kan bli så mycket värre än så här...(det är klart jag vet att det kan, men just nu är detta botten). Allt som har kunnat gå fel idag har gått fel. Remisser har kommit bort, läkare som vi varit tvugna att blanda in har inte gjort det de lovat. Saker jag behövt har inte funnits och det har varit helt omöjliga läkemedel ordinerade. Dessutom har jag fått göra flera moment, som jag överhuvudtaget aldrig sett förut.. Mina patienter är verkligen hur sjuka som helst och borde ha legat på IVA om det inte vore fullknökat där. Har verkligen snott runt som en stolle hela dagen och knapp suttit på arslet en enda sekund. Helt vansinnigt helt enkelt!

Gav mig av hemmåt alldeles för sent och skulle ringa mina föräldrar för att berätta att jag blev så himla sen (hade lovat att klippa dem), men då hade visst batteriet till telefonen gett med sig. När jag väl sedan sitter på tåget pajjar det (ja tåget alltså)! Vad ger ni mig för den? Så det var snällt att kliva av tåget för att ta nästa... Gissa vad klockan var när jag kom hem? HUR MYCKET SOM HELST!

Men vet ni? Jag har inte gråtit idag heller. Tårarna brände bakom ögonlocken där en stund, men när jag fick tagit några djupa andetag så gav det med sig. Vad som gör mig mest stolt är allt beröm jag har fått av chefen och alla kollegor som tyckte att jag verkade så lugn trots den hysteriska situationen. Det känns skönt att de tyckte jag var lugn, trots att det var kaos inombords och att jag helst av allt velat sätta mig ner och tjuta. Men jag lyckades både klämma in några leenden och några garv, om än något krystade sådana, under dagen! Nu hoppas jag bara att både jag och patienterna överlever morgondagen med!

Kram på er!

Min blogg är förmodligen inte den roligaste att läsa nu för tiden, eftersom jag inte fyller mitt liv med någonting annat än att jobba, åka tåg och sova.

Men det kan inte hjälpas, jag behöver nog skriva av mig litegrann ändå...

Imorse när jag vimmelkantig av trötthet kom till jobbet möttes jag av en gråtandes nattpersonal. De var så stressade och slutkörda över den smått horribla arbetsbelastningen vi har på jobbet just nu att de grinade. Då skall tilläggas att de som jobbar natt på mitt jobb är MYCKET erfarna och kompetenta. Skitduktiga helt enkelt!

My God tänkte jag. Hur skall detta sluta, för en nybörjare som mig? Jo stressad och otillräcklig var jag. Jag hann inte alls det jag hade velat. Men jag hade ändå läget någorlunda under kontroll. Jobbade över en stund och rodde iland det hjälpligt. Och jag grät inte. En enda gång! Det kanske kommer i morgon ;-) Men det är verkligen en jobbig känsla när man inte räcker till. Speciellt när man har patienter som faktiskt ligger för döden. Då skulle man vilja punktmarkera dem. Inte springa in och ur rummet som en jehu... Det är faktiskt ganska frustrerande... 

Skall ha samma patienter i morgon. Hoppas att tiden räcker till lite bättre då!

Time to sleep! Natti

Är mol alena hemma och det är inte utan att det känns tomt. Men SÅ skönt! Maken, yngsta dottern och sonen har åkt i väg för att semestra hos svärfar vid havet i veckan. Eftersom jag skall jobba får jag stanna hemma. Äldsta dottern stannar hemma hon med, men inte för att vara med mig. Det är kompisarna som hägrar...

Skall jobba 4 förmiddagspass denna veckan, sedan är jag (kors i taket) ledig i 3 dagar! En långhelg! Fatta, hur lovely som helst! Skall bli kul att jobba, men nu när jag varit ifrån det sedan i fredags börjar nervositieten komma krypande igen. Skulle nog behöva bo på jobbet dygnet runt ifall den skall ge med sig ;-)

Nu när jag är molalena skall jag slänga mig på soffan och njuta av en riktig söt tjejfilm! Alldeles ensam. Gosh så härligt!

En man som skall sluta snusa, en tonåring som bara vill tjafsa, en sönderstressad, men ändå positiv mamma, två uttråkade yngre barn. Gissa hur roligt vi har det...

Men nu kan det bara bli bättre. Projektledaren har som vanligt tagit initiativet. Nu drar vi!

Gud, vilken varm natt det har varit. Har sovit med vidöppet fönster legandes ovanpå täcket och ändå svettats som en liten gris. Har inte haft några större problem med värmen de andra varma nätterna, men nu var det riktigt jobbigt. Sonen har legat och trängts han med, vilken jag vanligtvis inte störs av, men i natt har han farit runt i sängen som värsta tornadon. Det är synd bara att värmen och solen skall ge med sig nu när jag skall vara ledig i helgen. Längtar efter att få sola och bada. ja, förutom den lilla detaljen att  det innebär att man går i bikini dårå ;-)

Äldsta dottern jobbar idag, så nu skall jag försöka skaka liv i de andra två barnen. Dags för frulle. Skall ge mig av till jobbet snart. Över lever jag kvällen, så överlever jag första veckan som sjuksköterska. Det är stort...

Kom hem efter en rolig men ack så förvirrande dag på jobbet. Tiden rusar och vips är klockan eftermiddag utan vare sig fika eller lunch. Jag är otroligt glad att jag har mina klasskamrater som kollegor för dem känner jag mig oerhört trygg med. Min undersköterska (som är grymt bra) ville gärna jobba med mig i framtiden med och hon sa att hon gärna ville att jag skulle stanna till hösten. Sådant värmer verkligen. Dessutom sa hon flera gånger att jag inte alls är så förvirrad som jag själv tycker!

Nog om jobbet...

Jo kom hem gjorde jag och då drog jag, tillsammans med maken och sonen till beachen för ett eftermiddagsdopp och då mina vänner hände någonting som jag lovat mig själv ALDRIG mer skulle hända! Jag fick kalla fötter och vägrade bada för att jag kände mig oerhört obekväm för att sätta på mig bikini när det var fullt med folk jag kände  på stranden. Alltså. Jag skämdes så för att visa mig nästan naken att jag lät bli att bada. SÅ patetiskt beteende. Jag VET! Trams är vad det är!

Nu skall jag försöka hålla mig uppe en stund till, kanske till och med titta på en film. Har ju somnat aptidigt hela veckan och nu måste jag försöka vara lite social med min familj. Eftersom jag jobbar kväll i morgon är det sovmorgon som gäller i morgonbitti! Skall bara fixa lite middag först. Hade ingenting att laga middag av hemma så det fick bli affären efter jobbet. Alldeles för sen middag blir det, men å andra sidan har det varit för varmt att äta innan. Lite majskolvar, morötter, gurka, melon och dipp blir det. orkar helt enkelt inte fixa till någonting vettigare ;-)

2:a dagen utan handledare gick betydligt bättre än vad den första gjorde och jag hade betydligt bättre koll idag än vad jag hade igår. Detta berodde nog dock mest på att jag hade mindre patienter (skickade hem alla utom två) och inte på att jag var så jädra mycket bättre ;-)

Men det är verkligen så att man smälter bort i värmen på jobbet. Stackars patienter säger jag bara. Fy fabian för att vara så sjuk i denna värmen. Känner att värmen tär även på mig, hur underbar jag än tycker att den är... Slocknade för natten vid åtta igår kväll och det dröjer nog inte allför länge innan jag hoppar i säng ikväll heller. Sova, åka tåg och jobba det är topp tre på mitt dygn. Nu jobbar jag dag i morgon oxå, sedan är det kvällen på fredag och sedan är det ledigt hela långa helgen! Ska bli skönt faktiskt!

Idag fick jag äntligen mitt examensbevis på posten och nu kan jag ta tag i mina papper och söka min legitimation. Tänk... Anna. Leg sjuksköterska. Den är inte dum den!

Kram på er!