Direktlänk till inlägg 6 juli 2009
Min blogg är förmodligen inte den roligaste att läsa nu för tiden, eftersom jag inte fyller mitt liv med någonting annat än att jobba, åka tåg och sova.
Men det kan inte hjälpas, jag behöver nog skriva av mig litegrann ändå...
Imorse när jag vimmelkantig av trötthet kom till jobbet möttes jag av en gråtandes nattpersonal. De var så stressade och slutkörda över den smått horribla arbetsbelastningen vi har på jobbet just nu att de grinade. Då skall tilläggas att de som jobbar natt på mitt jobb är MYCKET erfarna och kompetenta. Skitduktiga helt enkelt!
My God tänkte jag. Hur skall detta sluta, för en nybörjare som mig? Jo stressad och otillräcklig var jag. Jag hann inte alls det jag hade velat. Men jag hade ändå läget någorlunda under kontroll. Jobbade över en stund och rodde iland det hjälpligt. Och jag grät inte. En enda gång! Det kanske kommer i morgon ;-) Men det är verkligen en jobbig känsla när man inte räcker till. Speciellt när man har patienter som faktiskt ligger för döden. Då skulle man vilja punktmarkera dem. Inte springa in och ur rummet som en jehu... Det är faktiskt ganska frustrerande...
Skall ha samma patienter i morgon. Hoppas att tiden räcker till lite bättre då!
Time to sleep! Natti
Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...
Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke. Hur är...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 |
9 |
10 |
11 |
12 | |||
13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | 26 | |||
27 |
28 |
29 | 30 |
31 |
|||||
|