...var ju ett mindre äventyr...

Jisses, vilken kaotisk dag som blev min första! Ingenting gick smidigt och lätt och det mesta som kunde strula gjorde det. Men jag tröstar mig med att det att det mesta av strulet var faktiskt inte mitt fel! och att det förhoppningsvis blir bättre i morgon! Det som retar mig mest är när jag inte har den stenkollen jag skulle vilja ha. När jag inte riktigt vet vad undersköterskan, sjukgymnasten, läkaren, samordnaren osv gör med och runt patienterna. Jag avskyr det men jag gissar att det bara är att vänja sig! Illa kvickt! Är trots allt oerhört tacksam över mina gulliga arbetskamrater. De inte bara stöttar upp när jag inte hinner med, de kommer med peppande ord och uppmuntrande klappar på axeln med! Me like!

Annars satt jag och flöt bort i värmen på tåget hem. Känner att jag inte har druckit tillräckligt under dagen, för huvudvärken sitter som ett smäck i pannan! Hinkar vatten för det vilda och hade egentligen tänkt mig en prommis för att rensa tankarna. Men det får bli lite lägermail, sedan middag, en dusch och slutligen bingen någolunda tidigt om jag överhuvudtaget skall orka mig upp i morgon...

Trevlig kväll hörrni!