Jag är en sådan där hopplös människa som hamnar i styrelser precis hela tiden. Styrelsearbete är oftast himla roligt, oerhört utvecklande och lärorikt men ibland kan jag nästan undvika att gå på årsmötet i de föreningar jag är medlem i bara för att inte "hamna" i styrelsen. Jag har oerhört svårt för att inte anta en utmaning och ännu svårare för att säga nej. Blir oftast väldigt smickrad när jag får en förfrågan från en valberedning och har även svårt att säga nej av den anledningen.

Detta året hade jag bestämt mig för att hålla helt styrelsefritt. Jag känner dels att jag inte hinner med och dels att jag måste få lite sug för att jobba med styrelsearbete igen. Men kan säga att de sista fem åren har det blivit lite för mycket av det goda helt enkelt. Så alla styrelseuppdag är avslutade utom ett, som ordförande i vår junisförening. Men det är inte särskilt betungande. Under våren har jag tackat nej till 7 st styrelseuppdrag och min förmåga att säga nej när jag faktiskt inte vill är något jag är lite stolt över. Även om jag har haft ångest varje gång jag har gjort det. Senast förra veckan tackade jag nej till ett uppdrag där personen som ringde var så påstridig att jag till slut (mot alla mina principer) blev snäsig och kände mig skitotrevlig. Jag kände att jag nästan fick panik och ville bara skrika  att LÅT MIG VA!!!! Det gjorde jag naturligtvis inte, men det är inte helt lätt att säga nej, när folk inte är van vid att jag gör det.

Senast idag pratade jag med några kompisar om det. Hur duktig jag har varit att tacka nej till massa uppdrag som jag ärligt talat inte är så intresserad av. TROTS, att jag känner mig smickrad.

MEN...Ikväll ringde en person från en valberedning och kom med ett erbjudande som jag nog visst inte kan tacka nej till...Ett spännande uppdrag som jag kan lära mig SÅ mycket av. Ett erbjudande som kanske inte kommer åter...Helt otippat...

Så gick det med den taktiken!

 

Erik Wagner

6 april 2009 09:52

Spännande! Berätta!

http://www.erikwagner.se

 

Mams

6 april 2009 17:38

Grattis! Vad är det hos vissa av oss, som gör att vi är så eftersökta, det kan inte bara vara för att vi inte kan säga nej (till städning av h-vagn och annat. Kram

 

MF

7 april 2009 10:58

Att tacka nej till vissa förfrågningar är helt rätt för båda parter; både dig och för styrelsens bästa. Att vara lågmotiverad eller gå dit på plikt blir sällan bra.
Men att omvärdera när ett oväntat uppdrag dyker upp och det kanske finns plats tack vare tidigare nej till småuppdrag här och där ger kanske rätt förutsättningar.

Rådfråga folk som kan veta mer och ge råd så kanske det är läge att säga JA.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...