Gôtt med fredag! En lååång vecka är till ända och även om det har varit en rolig vecka så är jag tröttare än tröttast och har nu slött placerat ändan i soffan. Har gjort en hel del roliga saker på praktiken och jag lär mig nya saker varje dag även om stressen just nu är total över att jag kan alldeles för lite...

Kom hem strax före sex och huset är som vanligt fullt med folk. Gissar att det blir en del översovningar och hemmet liknar som vanligt en mindre fritidsgård. Äldsta dottern skall ha sin alldeles nya pojkvän på översovning, vilket gör hennes arma föräldrar alldeles svettiga... Nu börjar det...Shit... Tycker dock mest synd om denna söta lilla kille som är tvungen att spendera en fredagkväll hemma hos familjen freaky! Får se om han överlever...*tssss*.

Nu vankas chibba och Let's dance. Precis som det skall vara en fredagkväll. Hehe!

Trevlig kväll hörrni!

Har jag berättat att jag fick sommarjobbet som jag sökte? Tror inte det va...? Det fick jag iallafall. Den 5:e juni tar jag examen och den 8:e juni börjar jag jobba på en vårdavdelning med inriktning på mage och tarm, för att jobba där, med avbrott för en veckas läger, fram till den sista augusti.

Nu har jag äntligen börjat vänja mig vid denna läskiga, svindlande tanke att jag faktiskt skall börja jobba på riktigt och det är inte utan att jag faktiskt börjar längta så smått...*kors i taket*. Pratade med min blivande chef idag och lönen, som naturligtvis är löjligt låg, blir iallafall lite bättre än vad jag räknat med.

När jag började söka jobb var det många tankar och funderingar som gick runt i skallen. Vad hade arbetsplatsen att erbjuda med tanke på  brevidgång, stöttning, lön, semesterdagar? Verkade arbetsuppgifterna stimulerande? Många krav och många funderingar kring vilket jobb jag skulle ta, hur många jag skulle söka, hur mycket var det värt att jaga efter  "drömjobbet"?

När jag gick på anställningsintervju bestämde jag mig för att om bara magkänslan kändes bra så skulle jag ta det jobbet för att slippa oron i själen och få landa i tanken på vart jag skulle jobba och som tur var så kändes magkänslan helt rätt. Jag tror att det här blir jättebra!

Och blir det inte det så är det ju bara tre månader det handlar om...

En dag i höstas blev en 10 årig kille som jag tycker mycket om, misshandlad.

Efter ett pojkstreck blev han jagad, ifasthållen, slagen och hotad av en äldre man. Pojken blev fruktansvärt rädd och var helt övertygad om att gubben skulle ha ihjäl honom. En oerhört traumatisk  upplevelse naturligtvis. Pojkstrecket var att han och en kompis hade skjutit ärtrör på mannens hus, något som inte alls är jämförbart med straffet han fick.

Pojken mår fortfarande dåligt. Han vill inte vara själv, han går inte gärna utanför tomten och vill ha sällskap överallt han skall gå. Han drömmer mardrömmar om det som har hänt och har trots terapi inte kommit över denna fruktansvärda händelse.

Idag var det rättegång mot denna äldre man som förövrigt jobbat som polis innan han pensionerade sig. Domen blev fällande. Farbrorn nekade till brott och blev fälld på pojkens vittnesmål och foton tagna på blåmärkerna på pojkens kropp. En upprättelse för denna goa lilla kille.

Återigen en ny dag, i ett nytt lunchrum, med tusen nya människor. Alla är skitgulliga och intresserade av MIG som student. Och jag får SÅ dåligt samvete för jag pallar faktiskt inte riktigt längre. Det är helt enkelt för många nya ställen på alldeles för kort tid och på den här praktiken skall jag även klämma in dagar på ungdomsmottagningen, förlossningen, skolsköterskan och sjukvårdsrådgivningen. Jättekul, verkligen! Men 4 fikarum till... My GOD!

Lite senare i vår är det 2x3 veckors praktik till. Sedan är det nytt jobb och alla som känner mig vet att jag har nästan ett tvångsmässigt behov att vara trevlig, glad och käck mot alla jag möter. Det är förmodligen frisören i mig som kommer fram. Men ärligt, det funkar inte och då känner jag mig skitotrevlig vilket inte känns något vidare.

Iallafall...

...dagen var bra om än lite slitig då jag fortfarande känner mig rejält stukad efter feberchocken.

Skall krypa isäng nu för att orka komma upp i morgon och jag skall glädja mig åt att jag ikväll fick vara barnvakt åt min (ena) älskade guddotter en vanlig sketen vardagkväll och tanka kärlek med henne trots att jag var där och fyllde på för inte så länge sedan. Hon bor i Halmstad så det är andra gången på hennes 2½ levda år som jag har kunnat vara barnvakt.

Och det är en sådan lycka att få vara det ...<3

Är faktiskt hyfsat på benen idag och detta har både resulterat i ny hårfärg och rakade ben. Så nu är jag nästan fräsch igen. Så det så...*nickar nöjt*

Maken är iväg på hårdrockskonsert (very strange...) och jag och barnen fick en bonusmyskväll eftersom jag inte är i sådant skick att jag kan leda någon yoga, utan det blev till att tillkalla vikare idag. Vi hade lovat varandra att vi skulle gå på premiären av High school musical 3 i oktober, vilket aldrig blev av för att tjejerna var på Kreta, sedan var det min uppsats som tog all tid och sedan hade den, *oups*, visst slutat gå på bio... Men igår tog yngsta dottern saken i egna händer och shoppade den på dvd. Så nu har vi njutit alla fyra av denna sockersöta film...

MYCKET bra film naturligtvis ;-) När jag påvisade för tjejerna att de var alldeles stjärnögda och log fånigt, tittade de överlägset på mig och sa: och det gör inte du då eller? Hmm, där fick jag...

Skall försöka komma isäng bums och på en gång. I morgon är det ny praktikplats och resan dit gör att det blir att gå upp tidigt. Det skall bli jättekul, känner bara att jag är lite för sliten för att vara sådär på hugget som jag egentligen skulle vilja vara. Men det är inte mycket att göra någonting åt. Faktiskt!

Jag lämnar er med vad jag tycker var årets melodifestivals allra bästa och vackraste låt, av och med den allra coolaste tjejen. Godnatt hörrni!

Här är jag!

Trevligt att vara efterlängtad, fast det var inte min mening att hålla mig borta så länge. Hade en skitmysig helg tillsammans med sonen i Halmstad och hade efter det en hysterisk början av förra veckan. Både på praktiken och hemma var det tempo till tusen som gällde. Jag hade nog rett ut situationen, men i onsdags tog det tvärstopp med 40 graders feber och sängläge som följd. Inte ett optimalt sätt att avsluta praktiken på. Men turligt nog så godkände min lärare att jag inte gjorde alla mina timmar. Det hade INTE varit roligt att behöva ta igen de dagarna nu efteråt.

Så vad jag har gjort sedan i onsdags är att legat nerbäddad i sängen. Även sonen åkte på feber i torsdags, men den gav med sig redan på fredagen. Jag har min första feberfria dag idag vilket naturligtvist är fantastiskt skönt. Är dock trött som ett ras och känner mig rejält stukad. Kan ju inte säga att ett Vasalopp och efterföljande femmil är det bästa att starta med efter så många dagar i sängen ;-)

Nu skall jag kolla runt vad ni har haft för er den senaste veckan!

Kramar till er alla!