Direktlänk till inlägg 31 december 2008
Japp, jag och maken firar vår bröllopsdag idag. Hela 13 år sedan är det sedan vi lovade att vi skulle vara kära i varandra resten av våra liv. Jag var 22 år, maken var 24. Vi hade varit tillsammans dryga 5 år och äldsta dottern hade fyllt 2 år. Det var en härlig dag. Det var massor av minusgrader och snö utomhus. Det var alldeles stjärnklart och utanför kyrkan stod massor av tända ljus. Jag hade marängklänning och maken hade frack. Romantiskt så det förslår med andra ord.
Men vad skumt det ändå är. Att vid 22 år ålder LOVA att man skall vara kär i samma person livet ut. Hur sjutton kan man lova det egentligen? Det kan ju hända hur mycket som helst på vägen...
Det kan ju lätt låta lite förmätet att någon som har varit gift i 13 år funderar på om äktenskap är det rätta egentligen. Men när vi gifte oss så var det liksom ingenting vi funderade på. Vi var kära och hade barn ihop. Klart att vi skulle gifta oss...
Nåja, tack och lov så tycker vi (oftast) om varandra fortfarande. Men jag funderar ändå på om man skulle ta beslutet att fortsätta leva med varandra lite oftare. Kanske en gång om året eller så. I morse låg vi i sängen och pratade om hurvida vi skall fira att vi varit gifta så länge eller inte, och då sa jag att det kanske är bäst att fira, man vet ju inte om det blir några fler gånger. Jag insåg hur dumt det lät, men efter att ha funderat en stund så kom jag fram till att det inte alls var så korkat som det först lät.
Klart att vi skall fira att vi har klarat av att leva med varandra ett år till och att vi fortfarande bryr oss om varandra. Men att ta för givet att det kommer att vara så livet ut bara för att vi lovade varandra det för en massa år sedan är ju faktiskt ganska dumt.
Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...
Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke. Hur är...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
|||
15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|