Fick mail från vår examinator idag och han har godkänt uppsatsen för att examineras. Härligt! Nu är två av tre nålsögon passerade. Vi är lite rädda för examinatorn och vi har skojat om att vi skulle få just honom. Vi hade honom i en kurs förra våren och hade ett antal seminarium som var lite läskiga. Men vi är rädda för honom av samma anledning som vi var för vår handledare. Han är SÅ himla kunnig och duktig och hård.

Men får vi uppsatsen godkänd av honom så vi vet vi å andra sidan att den är hur bra som helst! ;-) 

Så var det vardag igen och ändå inte. Maken jobbar  och äldsta dottern är fortfarande i fjällen, så jag och de två yngsta får klara oss själva. Sonen fick ett återfall av hög feber inatt så han är ganska hängig.

Skumt det där. Han är rastlös som få efter att mestadels varit inomhus de senaste dagarna, samtidigt så är han alldeles för trött för att göra någonting. han mest bara gråter. Gullegubben.

Dottern har äntligen en kompis här. Hon var vansinnigt trött på att bara umgås med sin familj igår så nu är lyckan gjord!

Hade tänkt att vi skulle ta oss en sväng till stan idag, men det är inte att tänka på nu när sonen inte är ok. Även om han inte har alltför mycket feber nu så skulle han aldrig palla att gå hela vägen in till stan. Får väl ta det i morgon istället. Så nu har jag två lika festliga saker att välja på att göra. Antingen tar jag tag i all tvätt som blev tvättat igår eller så tar jag tag i och uppdaterar hemsidan för vår Gymnastikförening. Det senare behöver bli gjort innan fredag då vi har annonser i tidiningarna inför terminsstarten. Det trista är att det är ungefär en helddags arbete och om jag väl sätter mig för att ordna det hade det varit vansinnigt skönt att bli klar. Gissar att det inte är möjligt med en uttråkad, klängig och kramig son hemma...