Ikväll gjorde jag någonting som var alldeles för länge sedan och som jag längtat SÅ mycket efter att göra. Något som bara var för mig. På mitt sätt. Totalt utan tankar på någon annan än mig själv.

Efter att ha pluggat som en tok hela dagen och därefter lagat en alldeles för sen middag åt familjen, slängde jag sonen och yngsta dottern i säng för att få lägenheten för mig själv. (Maken och äldsta dottern är och tränar)

Jag släckte ner i vardagsrummet och tände massor av ljus och körde sedan det härligaste, svettigaste, ljuvligaste och egoistiska yogapasset på hur länge som helst.

Jag gjorde precis de övningarna som JAG älskar och behövde inte lägga någon energi på instruera någon annan. En timmes njutning helt enkelt...

Upptäkte dock att jag inte hade någon lämplig yogamusik hemma så jag fick bränna ihop en ytterst spontan skiva med de bästaste, lugnaste låtarna jag har. Det blev faktiskt inte dumt alls.

Nu skall jag duscha av mig och sedan krypa ner i sängen för att sova sådär skönt som man bara gör när man tränat riktigt hårt. Kroppen känns just nu sådär ljuvligt avslappnad och skön samtidigt som den är helt utpumpad. Gosh så skönt det känns!

Lämnar er med en härlig gammal favvolåt som visade sig fungera alldeles utmärkt att yoga till. Natti!

 

Louise Lafferty

7 december 2008 22:22

Åhh jag älskade också den låten! Man får verkligen känsla. Jag säger bara: One Tree Hill, hjärta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...