Yngsta dotterns cykel blev stulen i lördags. Den stod låst precis utanför vår trapp och vi blev arga, ledsna och halvt vansinniga när vi upptäckte att den var borta på söndagförmiddag. Hon fick även en cykel stulen när hon var liten som vi aldrig hittade, och den ilskan kom liksom tillbaks när även denna cykeln försvann. 

Men nu kommer det skumma...

Igår kväll när jag kom hem från yogan så stod den på plats igen. Olåst och med pajjad växel. Men ändå. Den var tillbaks. Tack å lov hade vi inte hunnit ringa polisen och anmält den stulen än.

Vilken ärlig tjuv! Han eller hon måste ångrat sig. Toppenskönt för oss som slapp köpa en ny cykel till dottern med. Det hade inte varit någon kulig extrautgift just nu.

Shit, vad den här hösten har gått fort. Helt galet, men nu är det bara 6 månader till jag slutar skolan. *Gulp* Hur sjutton skall det gå? Är det meningen att jag skall börja jobba som sjuksköterska då? Eller slipper jag det? Fy så läskigt!

Någon egentlig adventsstämning har inte infunnit sig här hemma. Jag, den usla modern och maken, den usla fadern har inte haft någon energi att dra fram alla lådor med stjärnor och stakar så våra fönster är inte alls sådär juliga som andras är. Kanske att vi får göra det ikväll?

Kom hem från Göteborg nu, efter att ha träffat vår handledare. Mötet gick jättebra och vi fick bra feedback som vanligt. Dessutom berömde hon oss lite extra idag vilket var en skön enegiboost. Men nu är jag HELT slut i huvudet och det känns som om skallen är helt urblåst. Tänkte jag skulle ge mig ut på en prommis för att se om det kan komma lite ny energi och hoppa på mig. Det hade ju varit för härligt! Nu har vi 1½ veckas skrivande kvar och nu är det verkligen upp till bevis om vi skall hinna klart och då hade det ju varit en bra sak om energin vore tillbaks igen.

Jo, det får nog bli en sväng ute i kylan ikväll. Så är det. Sedan, kanske, lite adventsjox...