Som vi väntat och längtat efter att komma in i uppsatsbubblan... Nu så, nu är vi äntligen där! Har krypit runt på A:s golv med alla våra 250 postit-lappar med meningsbärande enheter på ända fram till nu, och nu vetesjutton om vi inte har fått fram ett mönster. Tro det eller ej, vi har nog även lyckats hitta mönster som vi inte trodde innan. Ett oväntat resultat alltså!

Halleluja, nu vill vi inte sluta...Shit vad spännande det är...Undrans om vi inte skall skita i att bli sjuksköterskor och bli forskare istället? *Hehe*

Hybris? Inte då!

Nu skall jag hoppa isäng fort som attans och försöka koppla av min överhettade hjärna så att den får vila ordentligt. Då kanske den går att sätta på även i morgon. Om jag har tur alltså!

Natti!

Japp, så är det.

Sitter och skall ta mig igenom två stycken metodartiklar för att faställa vilken metod vi skall använda när vi idag skall sätta igång att analysera vårt material. Och jag blir alldeles snurrig i skallen. Jag fattar ingenting. Eller, ja, ingenting kanske är att överdriva...Men shit, vad svårt det är.

I morgon skall vi träffa vår handledare igen och det är ju lagom pinsamt om vi inte fattat hur metoden vi valt att använda fungerar...

Det där alla säger om uppsatsskrivande, att man kastas mellan total förvirrig och stenkoll, det stämmer till 100 %. Önskar bara att vi kunde få ha lite stenkoll, lite oftare. A har jobbat inatt, men är nog snart vaken. Då skall jag trava hem till henne så får vi se om hon har fattat det hela bättre än vad jag har. Hade ju varit skönt, för just nu orkar jag inte läsa dem mer. *Bläk*

Ha en fortsatt trevlig dag!

I morse var det återigen en näradödenupplevelse när väckarklockan ringde. Hela kroppen skrek att den ville ligga kvar under det sköna täcket och när jag väl pallrade mig upp och in till sonen så skrek hans kropp precis likadant. En sak är ju att plåga sig upp själv, men att tvinga upp lika trötta barn är ju ännu värre.

Ja ja, uppe är vi iallafall och sonen är lämnad på förskolan. Det är tur att han älskar att vara där, så man har någonting att komma med när det är dags att stiga upp...

Innan det är dags för mig att ta tag i dagens arbete skall jag ner en sväng till vårdcentralen för att lämna från mig lite blod. Var ju och gjorde en koll på min skölkörtel förra veckan, men just de proverna hade tydligen blivit förstörda (de andra proverna var förövrigt godkända!), så det blir till att ta nya och vänta ytterligare en dryg vecka på svar. Just nu drar jag mig mest för att gå ut i kylan igen. Det är ju snorkallt ute. Men, det är väl ingenting att skjuta på antar jag, det är bara att ta tag i det. Skall bara slänga i mig lite frulle först! 

Japp, och hela söndagen med... Körde ut min familj för att vi skulle kunna sitta här hemma idag. De fick ta en tur till simhallen (som maken avskyr som pesten), och efter det åka och veckohandla *skönt*

Vi blev mer eller mindre klara med att stycka ner våra artiklar i meningsbärande enheter. Så nu är det ÄNTLIGEN dags för att försöka ge oss på att göra en egen analys. Skall bli spännande! Nästa helg har vi tänkt att låsa in oss någonstans för att kunna jobba ostört längre stunder än vad vi får göra nu. För nu är det stressigt värre om vi skall hinna klart. Det är exakt en månad kvar och vi skall producera bortåt 20 sidor text på den tiden. Det kommer aldrig att funka om det skall lagas middag, hämtas barn, städas, tvättas, umgås med folk och jobba, mer än vad det skall pluggas. Med två morsor så blir tiden lätt splittrad och nu är det  NEJ till det, resten av tiden. Nu måste skolan komma i första hand, för en gångs skull. Basta!

Skall plugga en stund till och sedan är det yoga. Tur att hjärnan får rensas då och då!

Hur högt betyg får jag för att jag suttit och pluggat en hel lördag fram till klockan åtta på kvällen?

Jag ger 1, 2, 3, 4... 5 stycken anna-pannor!

Vi är hur inspirerade som helst och tycker verkligen det är jätteintressant, det enda negativa är att vi känner oss lite stressade över att vi inte kommit igång på allvar och skriva, och det ligger nog närmare en vecka bort i tiden. Vill börja producera text. NU!

Var iväg och skaffade glasögon till A med idag. Vi insåg att hennes huvudvärk var kvar när min försvann, och jovisst var det så att hon hade taskig syn hon med. Vi har även färgat håret i samma hårfärg så det vete tusan hur det här kommer att sluta. *hehe* Vi skall sitta tillsammans även i morgon och det har börjat gå upp för oss att vi framöver får räkna med sjudagars veckor om vi skall hinna klart...

Kom hem precis och skall knöka mig ner i soffan tillsammans med familjen och en hop med kompisar. Maken har fixat varma mackor som skall bli mumma. Skall bara föröka få ner min hjärna i varv. Som det är nu så är den helt speedad!

Tjingeling <3

Vad kan vara mysigare än en fredagkväll tillsammans med sin äldsta bästaste kompis och hennes härliga barn. Pyamaspartyt är ett faktum och alla bara hänger ihop, hullerombuller i soffan. Det blev slappe McDonalds (urk!) mat framför Idol givietvis.

Givetvis var höjdpunkten hittills när favvoKevin sjöng låten ur Dirty Dancing tillsammans med favvoAnna! M:s och min gamla favvofilm (vi var 15 år, fattiga som lusar och såg filmen på bio 3 gånger på 2 dagar och ytterligare 2 gånger de närmsta veckorna *crejsy*)

Nu blir det att slänga åtminstone de yngsta barnen i säng, sätta på tjejfilm och svulla chibba. Tjejmys på hög nivå alltså! (Nej, Per-Erik dök aldrig upp. Dåligt tycker jag!)

Trevlig fredagkväll hörrni!

Dagens garv fick jag när jag insåg att jag tabbat mig. IGEN!

Min bästa M och hennes två barn skall komma hit och hänga i soffan med mig och mina barn ikväll. Vi bestämde detta lite löst förra veckan och bestämde att hörs vi inte så kör vi. Tänkte ändå i onsdags att jag måste kolla så att det funkar med henne. Jag smsade och fick till svar att det passade hur bra som helst och att det skulle bli kul att ses. Igår skickade jag också ett sms där jag skrev att det passar bra mitt på dan och att jag längtade. Då får jag till svar att att hon tyckte det skulle bli UNDERBART att ses. Konstigt ordval tyckte jag, menmen, allt frid och fröjd.

Nu för en stund sedan bestämde jag och A för att lägga ner pluggandet för dagen och jag tänkte jag skulle kolla med M hur det gick för henne. Då ringde jag på hennes telefon och döm om min förvåning när Per-Erik (?) svarade och med bestämdhet hävdade att det visst var hans telefon jag ringt till. Det fanns INGEN M där...

Konstigt?

Vi la på och det var då det gick upp för mig att jag inte alls smsat med M i veckan utan med Per-Erik och att han glatt svarat mig och tyckte att det skulle bli SÅ underbart att ses...*haha*. Sicken blåsning...

Insåg att mitt misstag berodde på att jag bytte telefon med min svägerska förra helgen och antingen har hon en kodad älskare vid namn Per-Erik eller så har M:s gamla nummer på något sätt funnits kvar på mitt Simkort.

Undrans bara om Per-Erik drog slutsatsen när jag ringde att det var mig han har smsat med i veckan? *Tsss*

Så dumt det kan bli *S*

Stegade iväg arg, ilsken, sur och irro till yogan för snart två timmar sedan. Kom hem glad, lycklig och harmonisk. Tänk om killar som G W Bush och hans polare hade tränat lite yoga lite oftare...Jag var helt klart beredd att starta världskrig med min familj för ett par timmar sedan, men häpp, nu känns det genast bättre igen.

Världen hade nog helt enkelt sett lite bättre ut om lite fler människor tränade lite mer yoga, lite oftare...