Gårdagens frustration är fortfarande total. Är arg, sur, grinig, irro och ledsen och INSER att det är precis då som man inte bör skriva ett blogginlägg. Det är pisstrist att behöva läsa ett sådant här gnällinlägg och jag ber om urskt för att ni behöver göra detta.

Men fn också!

Jag vill gärna tro att vår familj är ganska så bra och att vi fungerar bra tillsammans men jag vet inte om jag bara försöker lura mig själv. Vårt storastora problem är kommunikationen. Jag och yngsta dottern är FÖR kommunikation. Maken och äldsta dottern är MOT kommunikation. Vad sonen är har inte riktigt visat sig. Just nu är han mest tjatig *L*

Vad som blir är att det blir värsta maktkampen. Desto mer desperata jag och yngsta dottern  blir efter att komminucera, desto mer kniper de andra två igen.

Kommunikation-gensvar=tjat!

Tjat=ännu sämre gensvar!

Hur kan det bara bli så? Hur kan två personer i samma familj bara TRO att de andra skall vara tankeläsare och förstå precis hur de tycker och tänker, hur de vill ha det och hur de önskar. Jag FATTAR inte! Ibland (oftare och oftare om jag skall vara ärlig) så skulle jag vilja slå någonting hårt i huvudet på de båda. (får man säga så?)

Envägskommunikation SUGER! Jag förvandlas till en oempatisk gnällkärring som inte fattar någonting. Och det gör mig SÅ frustrerad. Precis som om det vore mitt mål i livet att vara en tjatkärring som inte förstår hur andra tycker och tänker... Hur sjutton kunde det bli så här. Varför fick jag den här rollen?

He**ete oxå!

 

Stina som vet hur det är

7 januari 2009 20:25

tack för en mycket trevlig blogg måste jag först och främst säga! jag tror att i sådana stunder som du beskriver så är det bästa att vara så snäll och trevlig du bara kan!(vet att de kan vara väldigt svårt) men jag vet att både din man och dotter kommer häppnas av det. Lyck till med komunikationen!;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...