Är det okej att låsa in 15-åriga döttrar och inte släppa ut dem förrän de fyller 18. Minst 18!?

Om det bara är för att man är rädd om dem och för att de är så j**la naiva.

Snälla, säg att det är ok!!!

 

mormor

28 november 2008 18:40

Trodde jag hade passerat det stadiet i mitt liv, alltså att behöva oroa mej för tonårsbarn. Till 15 åringen: Alla älskar dej och är rädda om dej, jag vill bädda ner dej i bomull.

 

Micke

29 november 2008 12:43

Lås och tappa bort nyckeln du.. ;)

http://kludd.se

 

mamma till tre tonårsdöttrar

7 januari 2009 20:20

hm, tror tyvärr inte at de skulle hjälpa att låsa in sina tonåringar, tro mig ja vet hur de kan vara. Ja tror att de din dotter behöver är just det som vi föräldrar är så dåliga på att ge våra barn, Frihet! Försök sakta men säkert att släppa taget och slappna av och bli en skön och cool mamma!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...