Läser på Blondinbellas blogg i dag (jo, jag läser hennes blogg), där hon idag skriver om sig själv:  "...och jag är ju sjukt vacker".

Jag motsäger mig inte vad  hon skriver, nej, tvärtemot tycker jag att det är ytterst befriande att en 18-årig tjej skriver så om sig själv. Sedan kan man ju tycka vad man vill om att det skall behövas nagelförlägningar, svindyra kläder, ansiktsbehandlingar, tandblekningar, pälsar för typ 12.000, och så vidare, för att känna så.

Nej, det jag reagerar på är alla de blogginlägg, landet över, som idag påpekar att så jädra självgod får man väl ändå inte vara...Har läst flertalet blogginlägg av tjejer i min ålder som klankar ner på hennes sätt att uttrycka sig.

Hur farao tänker man då? Jag önskar att jag som 35-åring hade hälften av den självkänslan. Att jag FORTFARANDE har komplex för än det ena och än det andra...Är inte det patetiskt så säg? Det är väl fantastiskt löjligt att inte känna att man duger fastän man är 35 år. Då kan man väl inte annat än att hejja på en tjej som bara är 18 som själv säger att hon är snygg!

Eller?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...