Idag är det dags att träffa handledaren vi skall ha för c-uppsatsen för första gången. Ser fram mot det med skräckblandad förtjusning. Vi har fått välja handledare själva, eller ja, rättare sagt, vi fick den vi önskade. Det var ingen annan i klassen som fick henne och det är inte ett dugg konstigt, för hon är lite skräckinjagande. Varför valde vi henne då kan man undra?

Jo, därför att hon är skitkunnig och stenhård och det är nog precis vad vi behöver. Någon som ställer höga krav på oss, nu när vi båda är så skollessa...Det är en kvinna med massor av pondus, men vi båda ser upp till henne, så att det kändes som att hon var ett naturligt val. Även om vi just nu känner oss lite småskakiga över det.

Iallafall...

...så skall det bli skönt att få träffa henne idag. Just nu har vi så mycket funderingar och frågetecken och det  känns bra att få bena lite i dem. Vi har ju inte börjat skriva än, utan är bara på problemformuleringsstadiet fortfarande, men vi tycker att vi vänt och vridit på alla tankar så många gånger nu att vi inte vet hur vi har det snart...*tsss* (gissar att det inte är helt ovanligt)

Så nu sätter vi stort hopp till att mötet med henne skall gå finfint och att vi snart skall vara på banan igen! Tänk, det kanske kommer att bli riktigt kul...Vem vet?

 

karin B Samuelsson

14 oktober 2008 16:27

Kul att ni samlade in så mycket pengar. All heder åt er alla!!!
Lycka till med handledningen! Tänk på att det är bättre att ha en petnoga handledare än att ha en petnoga examinator efter att ha haft en slapp handledare. Det är inte kul att få höra när man är klar att man gjort hel fel!

http://familjensamuelsson.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...