Alltså, hur kommer det sig att det är så himla motigt att komma isäng på söndagkvällarna? Jo, det är klart att jag fattar att det beror på att det snabbare blir måndagmorgon då...Men seriöst, hur lattjo är en måndag när man dessutom är dödstrött...? Inte alls kul skulle jag vilja säga...

Ändå är det samma sak vareviga söndagkväll. Det gäller inte bara mig, utan även resten av familjen. Så är vi också mer döda än levande när klockan ringer arla måndagmorgon. Såg precis att det var fullmåne ute och då sover jag ofta som en kratta med. Så jag borde verkligen hoppa i säng. NU!

Dagen har varit bra förövrigt. Mina ben ser nu mer ut som människoben igen och inte som gorillaben som de gjorde i morse. Det gör för jävla ont att bli av med håret, men nu behöver jag inte fundera på det en månad eller så. Så nu är de så lena så! (Även om jag EGENTLIGEN, fortfarande, tycker det är helvrickat att pina sig på det viset, bara för att...)

Ställde mig på vågen när jag var hemma hos mams och paps, (har ingen själv här hemma, hade jag haft det så skulle jag ställa mig på den ohälsosamt ofta), blev lite nedslagen när den visade att jag bara hade tappat ett halvt kilo sedan jag vägde mig för 3 veckor sedan. Jag vet att det inte är nyttigt att tappa i vikt för snabbt, men med tanke på hur noga jag skött maten, tyckte jag nog att det var orättvist lite...Menmen, det är bara att kämpa vidare gissar jag...

Nope, sängen var det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...