Läste igenom vad jag skrev förrut och insåg vad gnälligt det lät. (Tycker INTE om att låta gnällig...)

Känner mig fortfarande skitlåg men en myskväll tillsammans med yngsta dottern och ett par gamla avsnitt av One tree hill och det känns åtminstone liiiite bättre!

Trevlig kväll hörrni!

Sedan jag gick från överviktig till normalviktig för två år sedan har jag frusit som aldrig förr. Fryser så in i norden...Det är bara när det är riktigt varmt och skönt utomhus som jag inte fryser. Typ när det är högsommar.

Medan jag tappade i vikt tänkte jag att det går väl över. Kroppen behöver väl bara vänja sig vid att inte ha lika mycket underhudsfett längre. Men jag fryser ju lika mycket fortfarande. Jag spänner mig så att jag är helt slut i musklerna, speciellt om jag varit i skolan en hel dag, där jag dels sitter still hela dagen och vi dels har kalla lokaler. När det dessutom slår om i vädret som de gjort de senaste dagarna så gör det riktigt ont i kroppen, sådär som det känns när man är på väg att få feber, det gör liksom ont i hela skinnet.

Detta har gjort att jag de senaste dagarna tappat lusten till det mesta, känner mig skitlåg och vill bara flytta härifrån. Vill inte bo här där jag fryser och har ont i kroppen i tio månader varje år.

Naturligtvis är det inte riktigt lika illa varje dag utan det är lite upp och ner. Men just de senaste dagarna har varit förfärliga. När jag gick och la mig i går kväll (efter att ha tränat, duschat skitvarmt, satt på flanellpyamas, raggsockor och krypit ner under duntäcket med min vetekudde), först då fick jag upp värmen någorlunda.

Sjutton också vad jag INTE vill ha höst och vinter. Får nästan panik när jag tänker på det! Man kan ju grina för mindre...