Det var en gång...

...för massor av år sedan, typ 20 sådär, två tjejer som fann varandra. De blev liksom vuxna ihop i och med att de tillsammans gick igenom tonåren med allt vad det innebar...De bråkade ofta, hade djupa samtal ofta, hånglades med samma killar ofta (ja, inte samtidigt då, tackochlov). Den ena flickan blev mamma tidigt och den andra flickan for runt i Sverige. Pluggade, jobbade och bodde ihop med några killar, partajade loss helt enkelt. Flickorna pratade inte så ofta med varandra, men när de väl gjorde det så hade de var det precis som som om det aldrig hade varit någon paus.

För några år flyttade den ena flickan till samma stad som hon som fick barn tidigt. De hade plötsligt ganska mycket tid för varandra och umgicks ganska så flitigt. Men så blev den även den andra flickan mamma, inom loppet av ingen tid alls, till två goa killar, ungefär samtidigt som den andra flickan började läsa på högskolan. De gled tokigt nog ifrån varandra igen. De tänkte på varandra ofta, men ingen av dem hade egentligen speciellt dåligt samvete över att de aldrig sågs.

Så igår, sprang de på varandra i mataffären. (De bor 1 kilometer från varandra och hade fram till igår inte setts på ett och ett halvt år). Den ena flickan sa till den andra: Kan du inte komma hem till mig på en snabbfika imorgon så får vi ta igen lite av det vi missat?

Och Shit, det har vi precis gjort...Vi lyckades klämma in en 40 minuters fika mellan statistikplugg, jobbsökande och hämtning på dagis. Är det någon som fattar hur mycket man har att ta igen om man inte har setts på så länge? Vi pratade mycket, fort och ignorerade båda två, när våra telefoner ringde...*fniss*

Samtidigt som det har hänt så mycket i våra liv, så var vi precis samma gamla (lite knubbigare, lite gråhårigare och lite rynkigare) flickor som bara försökte vara lite djupa ihop... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...