Jädrans vad jag fortfarande är på hugget. Har blicken på målet och jag VET att det här kommer att gå finfint. Jag njuter av att äntligen ha ork till att ordna mat som är tipptopp och det är underbart att vara ute och flåsa i spåret igen. Jag har fortfarande inte sprungit någonting, utan jag inser att det är nog en god idé att promenera i ruskigt snabbt tempo någon vecka till. Nu har jag dessutom ÄNTLIGEN fått tummen ur och laddat in Mamma Mia soundtracket på ipoden, så i morgon lär jag flyga fram *fniss* 

Fick lånat en veggo kokbok av min pappa idag (som han förövrigt fått av mig i födelsedagspresent för massor av år sedan) och inspirationen när det gäller mitt veggoprojekt är total. God, vad mycket smarrig mat! Har fortfarande inte ätit något kött sedan i söndags då jag tryckte i mig en hamburgare på Liseberg, och jag har än så länge inte saknat det alls. Det enda som jag gissar kommer bli marigt, det är det här med mackpålägg. Nu äter jag förvisso inte speciellt mycket smörgåsar men eftersom jag inte äter ost, så är det ofta skinka eller kalkon som gäller för min del. Just nu har jag snöat in på avocado och skivad tomat, vilket är skitsmarrigt, men det lär ju bli tjatigt i längden. Får undersöka vidare vad man kan äta som allternativ...

I morgon börjar tjejerna skolan igen och hur mysigt det ändå har varit att vara med dem varje dag i 8 veckor, så skall det faktiskt bli liiiite skönt att vi får lite tid från varandra nu...

Det var ju ett av mina nyårslöften. Att bli naturligt vacker. Med en stor glimt i ögat naturligvis. Men ändå...

...plågar jag mig själv en gång i månaden med att låta mamsen vaxa bort håren på benen. Hur illa rimmar det egentligen?

Töntigt är vad det är. Men ännu kan jag inte förmå mig att låta bli. Gissar att även det är en process som får ta sin lilla tid ;-)