Idag fick jag ett samtal. Från en mycket efterlängtad kompis.

Vi lärde känna varandra för tre år sedan när jag var sommarvikarie på hennes jobb. Vi trivdes ihop, men var vansinnigt omaka. Sommaren efter det hamnade vi som sommarvikarier på samma ställe och vi vantrivdes båda två och hade några riktigt jobbigga nätter som vi genomled tillsammans. Samma höst började vi på samma utbildning och sökte oss naturligtvis till varandra och först då upptäkte vi att vi verkligen trivdes SÅ bra tillsammans! Trots att vi är hur omaka som helst så kompleterar vi varandra super och vi har fantaststiskt kul tillsammans. Förra sommaren lyckades vi återigen hamna på samma sommarjobb, återigen vartrivdes vi. Men tack och lov att vi hade varandra. Denna sommaren har jag valt att vara ledig medan hon jobbar som en tok och jag inser hur trist livet är när vi inte pratar med varandra varje dag (utan bara ett par gånger i veckan *L*)

Nu har vi bara ett år kvar på vår utbildning och idag när hon ringde insåg jag att jag verkligen har fått en vän för livet.

Hon är en sådan som det gäller att vara riktigt rädd om. En sådan vän som iallafall jag bara har en handfull av. Det är en rikedom. Och det gör mig lycklig! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...