Så jag klipper helt sonika in inlägget som jag skrivit till Alingsås Tidning där jag bloggat hela veckan.

Lördag den 17:e Maj

Shit, vad lycklig jag är! Vilken grej! Är så förbannat stolt över mig själv. Både att jag genomförde varvet och på sättet jag gjorde det!

Vi börjar från början…

Vaknade i morse och kände mig både lite småförkyld och hängig. Men tänkte att INGENTING kan stoppa mig idag! Käkade en lätt frulle och begav mig sedan iväg till Viktväktarna. Gick ner massor av kilo för 1½ år sedan med hjälp av dem och nu går jag bara dit var tionde vecka för att kolla att jag håller vikten. Det gick finfint trots att jag hade bälgat i mig vatten hela morgonen!

Sedan körde jag i mig lite havregrynsgröt och precis innan loppet knäckte jag en banan. Matuppladdningen skulle visa sig vara fullt tillräcklig! Papsen bestämde sig att överge sin startgrupp för att springa med mig. Skitmysigt! Vi höll sällskap hela tiden och det kändes både tryggt och inspirerande att sällskapa med honom. Han har ju bra rutin på loppet och vet hur fort man kan springa utan att knäcka sig. När vi stod på startlinjen 15.09 och de dundrade på musik i högtalarna stod jag med tårar i ögonen. Som jag har längtat efter detta! Har varit anmäld till loppet fyra gånger innan (första gången för elva år sedan). Men graviditet, benhinneinflammation, pajat knä och influensa har stoppat mig.  Men idag fanns det inget som kunde stoppa mig! Jag var så taggad och laddad och såg verkligen fram mot att komma iväg!

Jag hade laddat för att springa så pass långsamt att det inte skulle vara några problem att springa de 15 första kilometrarna i alla fall. Längre än så hade jag inte planerat utan tänkte att jag får ta det som det kommer.

När 5 kilometers skylten dök upp blev jag lite paff, det kändes nämligen knappt som om vi hade kommit i gång. Älvsborgsbron gick finfint och kilometrarna på Hisingen flöt på bra de med! När vi kom till Götaälvbron kändes det fortfarande bra. Jag segade mig uppför och var lite förvånad att det gick så pass lätt, för det har varit många som varnat mig för den. Vi tuffade på framåt, Avenyn gick av bara farten, men när vi svängde in på Vasagatan började jag allt känna att benen var ganska så stumma. Det var dock inte några större problem utan det var först när vi kom upp till Linnéplatsen som jag kände mig riktigt trött. Då först tänkte jag att: Nä, nu får vi nog lov att vara framme snart! Då hade vi 2 kilometer kvar och hade med andra ord avverkat 19 kilometer, som kändes bra! Bättre än förväntat alltså! Den återstående biten var jag tvungen att gå vid 2 tillfällen, ca 20 meter vid varje. Då kändes det så pass i benen att det var skönt att gå lite istället för att springa. Men när vi gled in på Slottsskogvallen hade jag ork kvar att spurta! Med andra ord så sprang jag hela vägen förutom 2 gånger 20 meter. Jag höll ett lagom tempo och det var kul nästan hela tiden!

Tiden?

2 timmar, 21 minuter och 4 sekunder.

Inte rekordsnabbt kanske. Men hade jag sprungit snabbare hade jag förmodligen inte orkat lika bra och framför allt hade det funnits en chans att jag ALDRIG mer velat göra om det. Så känns det INTE nu. Kan verkligen tänka mig att springa nästa år igen. Det här gav mersmak.

Förövrigt avslutades kvällen med en slabbig kebabpizza. Så nu står magen i fyra hörn, men jag är SÅ lycklig!

Skulle även vilja passa på att tacka ALLA som önskat mig lycka till och som har hållit tummarna för mig! Särskilt vill jag naturligtvis lyfta fram farsan för att han sällskapade med mig hela tiden. Det bidrog verkligen till den positiva upplevelsen!

Nu skall jag hoppa isäng! Trött med lycklig!

 

Elin

18 maj 2008 09:59

Hej Anna!

STORT GRATTIS till din prestation! Bra jobbat, såg riktigt bra ut när jag såg er komma mot målet! =)

Tack för hälsningen i bloggen! Ju mer jag tänker på det desto nöjdare är även jag med tiden, för jag sänkte mig ändå såpass mycket! Och Göteborgsvarvet är ett härligt lopp och man vill hellre uppleva stämningen än stirra sig blind på klockan! =)

Nu väntar nya utmaningar!! Vi ses kanske i Alingsås på jogg-träffaran för det skulle tydligen bli ytterligare två stycken nu! =)

Hoppas du får en skön dag idag och njut av din prestation!!

// Elin

http://elinapelina.blogg.se

 

Viktoria

18 maj 2008 11:47

Grattis till en superprestation!!! Vad kul att det gick vägen den här gången utan skador eller feberattacker innan.

Passa på att njut nu av att ha gjort något så otroligt stort!!

Kram Viktoria

http://www.vikkitikki.com

 

mams

19 maj 2008 13:38

Å mams å svägerska å gudotter som stod i Nordstan och hejade på å som du inte hade tid att krama

 

Emma Var Dag

19 maj 2008 22:04

Häääärligt att du klarade det. Jag promenerade igår runt frösöberget idag, 1 mil är det, de var en bedrivt men kanske mest för att jag var lite bakis ;oD
Kram kram

http://www.emmet.bloggagratis.se

 

Klas

21 maj 2008 09:31

Härligt! Jag springer maran om några veckor. Ångrar mig lite att jag övertalades till det.

http://sporttoker.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...