Dagens genrep inför Göteborgsvarvet tillsammans med papsen, det bidde inget genrep, det bidde ett stukat självförtroende...*L*

Vi gav oss ut, glada i hågen med förhoppningen om att det kanske skulle bli en 20 kilometerns runda=rekordlångt för min del. Vi var taggade till tusen, vädret var underbart och benen kändes pigga. Den första biten...Efter ca 6 kilometer kommer en uppförsbacke. Den är inte så brant men det går nog uppför i ca 1,5 kilometer. Då kände jag att benen var som spagetti och mjölksyran (som jag i vanliga fall knappt har i benen) spred sig upp i armarna...Vi gick en bit och försökte sedan springa igen, men orken liksom fanns inte så vi fick gå/sprang omvartannat resten av vägen hem. Så det blev en runda på 10 km varav vi sprang 8 km skulle jag tro.

Nu var det ju lite tur, för vi kände oss ungefär lika trötta båda två. Så det var ingen av oss som sinkade den andre. Och det är ju skönt. Det finns bara en sak som är värre än ett kasst träningspass och det är när man pajjar kompisens träningspass med.

Ja ja, nu är det som det är. En förklaring till genomklappningen var väl dåligt med dricka och värmen skulle jag gissa. Så om det är så här varmt nästa lördag så blir det att hinka i sig mer att dricka.

Vi skall se om vi kan få till ett någorlunda långt pass till helgen, sedan är det dags att låta benen vila till nästa lördag...

Ikväll är det iallfall dags för yoga och det skall bli riktigt skönt. Terminen är egentligen slut, men jag kör några extra veckor för de som vill. Undrans bara om det är någon som vill gå in en härlig kväll som den här?

Dags att dra!

Ha det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...