De är mina!

Kände mig lite lätt övergiven idag när min stackars kompis P var magsjuk och jag skulle köra båda yogapassen ensam och familjen var inte hemma, så jag hade ingen som följde med mig. Eftersom grinden är låst på söndagar måste någon stå och släppa in deltagarna och eftersom jag var ensam körde det ihop sig.

Då särade mina raraste föräldrar på sig. Fadern kom och hämtade upp mig hemma, stod i grinden på första passet och var även med på det. Sedan cyklade modern dit, stod i grinden på pass nummer två och var med på det passet. Fadern tog moderns cykel hem och modern körde hem mig igen.

Sa jag att de är världens raraste...

Kärlek!

Är mätt som ett ösregn och magen står i fyra hörn. Har svullat framför tv:n och snart är det dags att rulla in i sängen (måste, måste, måste ut och springa i morgon *S*)

Vi har haft en bra dag. Kanske på grund av att vi sket i att städa... Vårt ständiga gissel...

Yngsta dottern har tävlat sin första gymnastiktävling. Hon tävlade i matta och bom och var SÅ duktig. Inte ett fel! Hängde i hallen i tre timmar och hon var väl på golvet cirka.... 2 minuter!

Men det är fantastiskt kul att se alla duktiga ungar. Det är i sådana lägen man önskade att man hade lite pushiga föräldrar. När jag var liten var jag en sådan mes. Vågade inte hålla på med några sporter och var livrädd att göra bort mig. Jag vägrade konsekvent att vara med på lekar när man var på barnkalas till exempel. Idag som vuxen kan jag bli lite sorgsen när jag tänker på vad jag har missat (och förtvivlat försöker ta ikapp *tsss*)

Våra döttrar har prövat på gymnastik, handboll, fotboll, basket, karate... Och jag är SÅ stolt. Inte för vad de presterar utan för att de vågar utmana sig själva. Hoppas och tror att de kommer vara väl rustade för framtiden på så sätt! de har ett helt annat självförtroende än vad jag hade när jag var så liten. Det är skönt att de VET att de kan gå hur långt som helst!

Ja ja, lite funderingar såhär på lördagkvällen!

Förövrigt har dagen varit lugn. Svägerskan och barnens kusiner var här en sväng så jag fick fixa dem i håret. Småtjejerna (4 år) har konsekvent vägrat att låta någon annan än deras mamma klippa dem och de lät inte mig göra det heller först. Innan sonen satte sig i stolen och lät mig klippa honom för att vissa dem att det var ofarligt. Sötisungen! Sedan gick det som en dans. De satt så still och var så rediga att man kan tro att det aldrig gör något annat. Ja, än klipper sig alltså *S*

Iallafall var det mysigt att ha dem här! Sonen och hans kusiner avgudar varandra och leker helt fantastiskt tillsammans. Så sonen var lite låg när de åkte hem. De bor en bra bit bort (7 mil?) så vi träffas alldeles för sällan, men vi får nog försöka ändra på det!

Annars är jag ganska förundrad över mitt besöksantal här på bloggen. Ligger ganska stadigt på runt 50 besök om dagen, men igår var här plötsligt 127 stycken (många enligt mig), och även dottern hade rekordmånga besökare igår. Vad var det som hände? Hade folk inget bättre för sig än att häcka framför datorn igår? Eller? Det är inte utan att det hade varit roligt att veta!

Nope, nu var det juh det där med rullandet in i sängen. Skall plugga med A i morgon ( helt mot mina principer att plugga på helgen egentligen). Hon kommer vid tio tiden och innnan det har jag som ambition att komma ut på en 5 kilometers runda...Får se hur det blir med det...

Natti!

1 mil, 58 minuter och 1 trött med lycklig trebarnsmorsa senare...

Trotsade pissvädret och gav mig ut till sist (efter myyyycket vånda). Regnet gav tack och lov med sig ganska snabbt och blåsten hade jag mestadels i ryggen. Det gäller att välja rätt håll när man springer...*Tsss*

För första gången på länge kändes riktigt, riktigt härligt att springa. Första varvet gick, precis som vanligt, långsammare än det andra. Benen var väl lite stumma på slutet, men annars kändes det grejt!

Resten av kvällen skall tillbringas i soffan har jag tänkt. Maken har lovat att fixa middag medan jag spa:ar mig med ansiktsmask, hårtoning och allehanda medikament. Gissar att det blir plockmat á la majskolvar, grillad kyckling, gurka, morötter, melon, oliver, bröd, dippsåser, potatisklyftor och annat smarrigt. (familjens favvomat när ingen orkar engagera sig i matlagningen)

Förresten, undrans om inte bloggagratis besöksräknare fått tuppjuck idag. Har haft 107 besökare hittills idag...Näranog dubbelt så mycket som en vanlig dag...Skumt...

Trevlig kväll hörni!

Så var det dags att gå ut och springa igen och TJOHO, det regnar ute!!!

I måndags hade jag lovat mamsen att gå på hennes gympa=ingen springning=sol!

I tisdags hade vi möte med dotterns rektor=ingen springning=varmt och soligt

I onsdags, äntligen tid över att springa=regn på tvären

I torsdag yogaklass=ingen springning=varmt och skönt

Idag, fredag, tid över för springning=regn, kallt, blåsigt

Jäklar vad sugen jag är på att ge mig ut! *NOT*

Jag kom ut! Trots regn och rusk. Visserligen hade jag laddat för att springa 1 mil, men det blev bara 5 kilometer. Men skit i det, jag kom ut iallafall! Anledningen till att jag inte sprang längre var att jag inte fick upp värmen ordentligt i regnet (det var genomblött) och att springa med kalla muskler är ingen höjdare!

Så nu väntar duschen och sedan smarrig middag som maken lagar. Sedan blir det tv-soffan och film!

Precis vad jag behöver!!!

Är verkligen hur taggad som helst för att gå ut och springa. Har varit lite off när det gäller springningen de senaste veckorna. Men nu är lusten tillbaks igen. Det är bara det att det SPÖregnar ute....Ghaaaa! Tycker att jag oftare är ute och springer i skitväder än vad jag gör när solen skiner!

Det är inte roligt att springa i regn. Urk!

Men det är bara att ge sig ut....Om en stund...

Har inte bloggat så mycket om äldsta dotterns skolsituation tidigare och jag tänker väl egentligen inte skriva så mycket nu heller. Det har varit stört jobbigt och hon har stått upp mot flera klasskamrater för att bli behandlad rättvist och med respekt. Det här har pågått läge och som den tuffa tjej hon är har det gått rätt bra, trots rätt sopiga lärare som inte har hanterat situationen alls.

Efter jul har det dock eskalerat och hon har mer eller mindre blivit trakasserad av vissa killar i klassen och även detta har lärare (trots hennes och till viss del våra, påtryckningar.) sett mellan fingrarna för. Härom veckan mådde hon så dåligt att hon tvärvägrade att gå till skolan och idag hade hon, maken och jag ÄNTLIGEN samtal med rektorn. Vilket kändes så fantastiskt skönt! Även en specialpedagog var med och även han var jättebra.

Eftersom de här problemen har funnits i klassen från och till ända sedan hon gick i 4:an, (hon går i 8:an nu), har vi hunnit ta upp saken med flera lärare och de alla har hela tiden försäkrat oss om att det blir bättre, killarna växer snart till sig osv osv. Nu skäms både jag och maken för att vi inte stridit oss till att få tala med rektorn tidigare. Vi har helt enkelt varit för naiva och litat på lärarna. Nu har vi förstått att det är MYCKET information som lärarna inte för vidare till rektorn, trots att de verkligen borde...

Iallafall var mötet mycket konstruktivt och vi kände alla tre att de verkligen tog oss på allvar. Något vi ALDRIG kännt tidigare. Det är en sådan lättnad och för första gången på flera år tror vi faktiskt på att det skulle kunna komma till en rejäl förändring. Dottern är kanske lite mer skeptisk än vad maken och jag är (av förståliga skäl kanske...). Men jag tror ändå att hon tyckte det var ganska skönt!

Känner iallafall mig lite lättare till mods och jag hoppas att även dottern gör det!

...och än har jag inte blivit lurad. Vad jag vet...

Sitter och surfar på lunchrasten i skolan och hittade ett reportage om MIG! Det var med i lokaltidningen i fredags, men nu finns det även på nätet för allmän beskådan. Läskigt som sjutton! Vet inte riktigt hur intressant det kan vara att läsa om mig. Men om någon är nyfiken så spana HÄR!