Känner mig lite lätt vilsen i mitt bloggande just nu. Har svårt att bestämma mig hur personlig jag vill vara och hur mycket jag egentligen vill dela med mig. Och hur mycket mina nära och kära vill att jag delar med mig. Känner att min blogg mer och mer börjar likna mellanmjölk...

Läser andras bloggar och blir oftast berörd av de som skriver öppet och ärligt. Vill också, men vågar inte riktigt ta språnget. Om jag skriver om äldsta dotterns sopiga lärare, kanske de läser här. Eller om jag dryftar mina politiska och existensiella åsikter, kanske grannen eller någon patient läser här...Oftast fegar jag ur av den anledningen.

Antar det beror på att jag inte riktigt har pejling på vilka mina läsare är (mellan 30 till 70 personer/dygn). Jag skriver gärna utlämnande om jag bara visste vem som läste. Vilket är ett fullständigt löjligt resonemang, eftersom själva meningen med bloggandet är att vem som helst kan läsa vad som skrivs.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta förvirrade inlägg, mer än att  jag är en fegis och tror tyvärr att folk får bilden av mig som mellanmjölk, vilket inte kunde vara mer fel....;-)