Maken har slutat snusa. För sjutitolfte gången.... Oh my god, det är ett äventyr varje gång. Vi vet aldrig vad vi har att vänta...

Han kom hem igår eftermiddag och kungjorde sitt beslut. Det mottogs med höjda ögonbryn, menande blickar och fniss...

Stackars honom kanske någon säger nu..Och ja, det är stackars honom, men det är även STACKARS oss andra. Denna känslomässiga bergochdelbana som väntar, drabbar oss alla!

Det brukar gå med varierande resultat när han slutar. Ibland håller det 10 minuter, oftast ett par dagar och någon gång så länge som 10 månader!

Nu är det så att pappan i den här familjen i vanliga fall  är en kolugn, cool, stillsam man som vare sig visar några större känslor (tvärtom mot mig dårå...) eller hetsar upp sig i onödan.

Men när nikotinet fattas är det något HELT annat... Och man vet aldrig hur det skall yttra sig från gång till gång.

Den här gången är han som en gnällig 5 åring kan jag meddela. Vilket faktiskt utlöser något helt annat än medlidande hos oss andra. Vi kan inget annat än att fnissa åt honom. Det blir så larvigt på något vis. Att en i normala fall sansad 36 åring blir barnsligare och gnälligare än sonen. (Ni som känner maken inser det komiska)

Ujujuj, hur skall detta sluta? *fniss*

Skall nog försöka fjäska (tror det funkar bra) med honom och gå över till affären och handla, och han skall få bestämma HELT och HÅLLET vad godispåsen skall innehålla. Det är väl precis vad som fungerar på en tjurig 5 åring. Eller?

Nämen...Seriöst...Håller verkligen tummarna för att det går vägen den här gången.

Pallar nog inga fler gånger...

 

Isabelle

23 februari 2008 18:48

Haha, vad kul det var att läsa inlägget!
Jag lider med dig. För jag vet vad du går igenom. Tala med honom! Säg att han får sluta bete sig som en jävla 5 åring och att han sårar folk i sin omgivning - fortsätter han, släng ut honom genom fönsret! Haha, nej då. :)

http://izmir.blogg.se

 

Micke

24 februari 2008 18:27

Haha.. hårda bud! :)

http://kludd.se

 

Emma Var Dag

27 februari 2008 08:29

Hehe, jag känner med både dig och maken. Här har vi en gång ivärlden slutat snusa samtidigt. Det var verkligen ingen bra idé. Vi gick omkring som åskmoln. Men maken började aldrig sen igen för han har sån jädra bra karaktär...jag är ingen karaktärsmänniska...tyvärr.
Jag har börjat och slutat tusen gånger...men nu du, denna gång e de på allvar ;oD
//E
PS Hälsa maken...det vore gott med en snus

http://www.emmet.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...