Tro det eller ej!

My god vilket liv jag lever just nu...

Det här med renoveringen håller på att knäcka oss helt och hållet. På torsdag har vi klarat av 2 av 8 veckor. Och nu har vi konstaterat vad som är jobbigast. Det är vare sig brist på toa, dusch, vatten eller avlopp. Utan det är att vårt hem inte är vårt hem längre, utan det är en arbetsplats. Förvisso jobbar här jätte gulliga killar som inte stör mer än nödvändigt. Men man vill liksom inte vara hemma mellan 07.00-16.00 när dörren kan flyga upp när som helst och de kommer infarande. Sedan behöver jag knappt nämna dammet och röran...Det säger sig själv hur jobbigt det är... jag trivs inte hemma och vill inte vara här. Det är ju hemma som man skall ladda batterierna, men det är verkligen inget man kan göra nu...Tvärt om faktiskt!

Hela den här renoveringen hade säkert varit mycket lättare att hantera om det inte varit så att jag just nu känner mig pressad och stressad över vår stooooora tenta på fredag. Sjukdomslära 7 poäng. Det är inte så upplyfftande ;-)

Att det utöver det är skitmörkt, regningt och depprimerande ute underlättar INTE för mig!

Så, slut på gnället!

Annars då?

Tjejerna har ju lov från skolan denna veckan och det spenderar de hos morbror och moster i Halmstad (lyckost dem). Fantastiskt skönt för dem att slippa vara hemma om man säger så. Även om jag längtar halvt ihjäl mig. De åkte i söndags och kommer hem på torsdag.

I eftermiddags var jag ute och sprang en runda tillsammans med mamma och pappa. Det gick kalasbra och vi flööööög fram alla tre. Så himla härligt!!!

Ikväll åkte maken och sonen iväg för att fira makens farmor som fyllde 91 (!) igår så jag har haft en riktigt skön kväll för mig själv. Springning, dusch (på gården), käk, några telefonsamtal. Mysigt värre. Nu skall jag krypa ner i sängen och ta med mig medicinboken och se om jag inte kan få in något mer i min redan överfulla hjärna.

Tack alla som lyckades ta sig genom allt gnäll ända hit!

Puss och kram