Idag hade vi premiär på Junis. Traditionsenligt startade vi höstterminen med tårtbakningstävling. Mums!

Barnet delas in i lag om 4 och 4. Alla lag får samma ingredienser, dock färdiga tårtbottnar. Sen är det bara att skapa fritt. De tävlar i klasserna godaset, snyggaste och bäst namn. Alltid lika kul. Vi ledare är domare och får smaka på ALLA tårtor innan vi fäller vårt avgörande. Sedan får barnen äta så mycket tårta de mäktar med.

Det tråkiga är att det alltid är samma barn som äter med ögonen, är åpna som sjutton och roffar åt sig, men som mår illa innan de fått i sig allt. Man undrar varför? Får de aldrig tårta hemma? Klarar de inte av när det inte finns några gränser?

Jag tycker att det är viktigt att det inte ALLTID är gränser. Det gör ju faktiskt det lite mer spännande och festligt. Men jag tycker ändå att det är lite konstigt att barnen (vissa iallafall) klarar av att hantera det så dåligt. Det är synd!

Har man tårtbakningstävling EN gång om året så måste man ju kunna få äta hur mycket man vill. Eller har jag fel?

Själv klarar jag inte av att äta så mycket just när det gäller sötsaker. Blir illamående nästan på en gång. Så det var INTE godis, kakor och choklad som jag blev överviktig på.

Jag har mina egna laster i form av chips, ostbågar, jordnötsringar och annat slabb. Dock har jag lärt mig ha dessa under kontroll numera.

(oftast iallafall *S*)

 

Malin

12 september 2007 19:39

Med risk för att alltid vara den som får veta allt sist. Men fick mail idag om att L´s kalas är flyttat till lördagen. Kan ni det? Kommer du oxå? (hoppas hoppas)
Hon skall få två monchichi (en stor och en liten) av oss. Det var tydligen väldigt poppis att ha nu.

Vilken tårta vann?

Ha det bäst!

Kram Malin

http://blogg.aftonbladet.se/17375

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...