Idag hade vi premiär på Junis. Traditionsenligt startade vi höstterminen med tårtbakningstävling. Mums!

Barnet delas in i lag om 4 och 4. Alla lag får samma ingredienser, dock färdiga tårtbottnar. Sen är det bara att skapa fritt. De tävlar i klasserna godaset, snyggaste och bäst namn. Alltid lika kul. Vi ledare är domare och får smaka på ALLA tårtor innan vi fäller vårt avgörande. Sedan får barnen äta så mycket tårta de mäktar med.

Det tråkiga är att det alltid är samma barn som äter med ögonen, är åpna som sjutton och roffar åt sig, men som mår illa innan de fått i sig allt. Man undrar varför? Får de aldrig tårta hemma? Klarar de inte av när det inte finns några gränser?

Jag tycker att det är viktigt att det inte ALLTID är gränser. Det gör ju faktiskt det lite mer spännande och festligt. Men jag tycker ändå att det är lite konstigt att barnen (vissa iallafall) klarar av att hantera det så dåligt. Det är synd!

Har man tårtbakningstävling EN gång om året så måste man ju kunna få äta hur mycket man vill. Eller har jag fel?

Själv klarar jag inte av att äta så mycket just när det gäller sötsaker. Blir illamående nästan på en gång. Så det var INTE godis, kakor och choklad som jag blev överviktig på.

Jag har mina egna laster i form av chips, ostbågar, jordnötsringar och annat slabb. Dock har jag lärt mig ha dessa under kontroll numera.

(oftast iallafall *S*)