...har jag känt mig hela dagen. Helt utan inspiration. Har bara suttit och tittat i böckerna hela dagen. Utan att lära mig ett skit. Sådär bra studieteknik med andra ord. (rekomenderar den inte!)

Har mest såsat omkring utan att få något vettigt gjort. Familjen kom hem en efter en och inte hände det mer för det.

Men så, helt plötsligt, från ingenstans alls, kom lusten...

...att gå ut och springa. Och ut flög jag innan jag hann ångra mig. Jättehärligt när man faktiskt orkar ta sig i kragen sådär.

Har inte sprungit seriöst sedan i början av Maj, men det gick bra ändå. 5 km/28 minuter. Inte illa!

Är SÅ nöjd med mig själv!

Maken fick ta hand om både handling och tvättning i tvättstugan, och jag mitt ego bara sprang...*S*

Yngsta dottern fick i uppdrag att fixa middag. Tror det blir varma mackor. Det var läääänge sedan. Skall bli mums. (får försöka hålla igen lite, det är dags för mitt 10 veckors besök på v-v i morgon)

Men först är det duschen som gäller!

 

Badtanten

7 september 2007 22:15

jag gillar verkligen din stil.

 

Maria-Jag blommar

8 september 2007 05:44

Hittade hit via din kommentar hos fyrbarnsmamman. Du gör det bra som pluggar, undrar om jag skulle fixa det nu... (men jag har väl redan gjort bort det om jag inte ska omskola mig...)

http://jagblommar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...