Så nu har jag suttit och redigerat bilder i flera dagar känns det som och lagt ut på lägrets hemsida. Den som vill se hur vi hade det i leran förra veckan får gärna gå dit och spana.

Vi börjar så smått hämta oss iallafall. Ifrån lerCHOCKEN!

Jag har varit på lägret sedan 1989 och har aldrig varit med om något liknande. Ryktet säger att 1966 regnade det lika mycket, så då blev de tvugna att bryta lägret. Men det klarade vi oss från iår. Mycket tack vare alla fantastiska ledare som höll humöret uppe!

Det regnade inte riktigt hela tiden utan solen tittade fram så och då. Kvällen som vi hade lägerbål nere på Vänenrns strand var till exempel jättehärlig!

Slutomdömmet efter veckan är ändå helt klart godkänt! Även om det inte var det bästa jag varit på. Men NÄSTA ÅR, då blir det ännu kuligare!

Nog om lägret nu...

I går var jag och jobbade på mitt sommarjobb. Helt ok faktiskt. De hade planerat helt fel och var utan en hel personal denna veckan. Så jag erbjöd mig att ta gårdagen eftersom jag visste att vi ändå var hemma och tvättade (nu fick maken göra det)(som vanligt *S*)

Förövrigt kanske jag inte skriver här på ett tag. Familjen skall ge sig ut på något som kan bli ett ÄVENTYR: Vad är det ingen som vet, Vart är det ingen som vet, Hur länge är det definitivt ingen som vet...

Återkommer...

 

Karin BS

12 augusti 2007 09:40

Kul att du tittade in! Roligt att titta in hos dig. Förstår fortfarnde inte när jag tittar på korten att det var såå lerigt. Verkligen ett vänersnäs som går till historien.
Oj vad spännande och mystiskt det lät det där med Italien och Frankrike.....vill höra mer!!
Ha det så bra
kram Karin

http://familjensamuelsson.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag försakar min gamla blogg för min nya. Det kanske inte är snällt att bara strunta i sin gamla trokänare, men just nu gör jag det ändå. Behövde en nystart. Ett roligt projekt tillsammans med min dotter. Och kul, det har vi! Kom gärna på besök! ...

Det var INTE alls min mening att göra er oroliga. Att skriva ett sådant  deppinlägg som jag gjorde förra veckan och sedan inte höra av sig på mängder av dagar. En del har ringt och varit nojiga som sjutton och jag tackar för all omtanke.   Hur är...

Om jag ärligt får säga vad jag tycker så är det liiiiite för mycket just nu. Febern ger inte med sig (3 månader nu), jag skall till Borås x2 denna veckan för olika undersökningar. Jag jobbar i helgen, vi har en 14-åring här hemma som inte är helt bal...

Vaknade utan (tjoho) feber i morse. Skuttade inte (men nästan) till jobbet. Jobbade på utav bara sjutton. Promenixade hemåt i solen. Hämtade upp Axel med medföljande kompis på fritids. Tog vägen förbi affären och handlade. Gick hem plockade upp maten...

I fredags när jag kom hem från jobbet låg ett brev och väntade på hallmattan. Ett stort, fint brev med handskriven adress, hur ofta för man sådana nu för tiden? I låg ett brev från min rara kusin. Ett brev som värmde ända ner i magen. Fullt av kärlek...