Vi har en hemtenta som skall lämnas in nästa torsdag och som vi inte har en ANING om hur vi skall ro iland. Så brukar jag och A (min studiekompis) förvisso alltid säga, men den här gången har vi verkligen INGEN ANING. Vi bestämde oss ganska tidigt över att vi skulle hjälpas åt (eftersom vi jobbar så bra ihop)och att vi skulle göra två stycken. Men hur det nu skall gå till vet vi inte, för vi har efter två dagars arbete inte fått ihop den första. Hur svårt kan det vara??? I morgon skall vi in till skolan för seminarie och då får vi nog haffa läraren för att bombadera honom med frågor. Det kanske inte är så poppis, men vi får leva med det.

Som vanligt har vi säkert, som vi brukar, alldeles för höga ambitioner. Men ingen av oss klarar att lämna ifrån oss någonting som vi inte är nöjda med. Skitjobbigt...Men å andra sidan så har vi ju hittills i utbildningen inte behövt göra om någonting...

Helt klart är att så som vi kämpar, så kommer det kännas dödstomt när vi åker hem från skolan på torsdag (nästa vecka)och vi inte skall tillbaks på nästan 3 månader. Hur skumt som helst!

Jag har iallafall lyckats snurra till det ordentligt nu på torsdag. Eftersom A skulle på begravning och vi ändå inte kunde plugga hade jag bestämt att jag skulle jobba, eller ja, gå brevid där jag skall sommarjobba i sommar. Passet är mellan 07.00-16.00, vilket isig är helt ok. Nu var det bara så att de ringde från ett av mina andra jobb som personlig assistent och frågade om jag kunde jobba på torsdag mellan 17.00-23.00 Javisst sa jag glatt! Nu börjar jag dock få lite ångest hur i hela fridens namn jag skall orka med det. Jag har alltså en timme mellan passen och det tar väl en 40 minuter att promenera från det ena stället till det andra...

Gissa hur pigg jag kommer vara på fredag? Sådär misstänker jag...

Men det är så typiskt mig. Att tänka att det löser sig, men när det väl gäller undra vad sjutton jag håller på med.

Att jag aldrig lär mig! Suck!