Har en flicka i min närhet som har det jobbigt. Ibland är det så illa att hon inte vill leva mer.Hon har valt mig som den vuxna hon anförtror sig bit för bit till. Det går långsamt, två steg fram, ett bak.Åh, jag är LIVRÄDD att svika hennes förtroende. jag skulle vilja ha henne här hos mig, varje sekund för att skydda henne från allt ont. Ingen får göra henne mer illa, än vad de redan gjort...Helst skulle jag vilja kontakta alla myndigheter i världen, men jag inser att vi måste ta det i hennes takt. Hon är så trasig...hjälp, tänk om jag inte räcker till???Blir galen, frusterad, vansinnig att det finns vuxna som gör att barn mår så dålgt...Fy f**n!Älskade lilla gumman, var rädd om dig och släpp in mig helt så jag kan hjälpa dig!

Var ute och sprang en sväng idag efter att ha vilat i tre dagar. Var laddad och taggad och hade bestämt mig för att springa åtminstone 1 mil. Men redan från början kändes det urskumt. Det var precis som att det satt ett bälte över bröstet som gjorde att jag inte kunde djupandas. Skitläskigt.Försökte dock bita ihop för förövrigt kändes det ganska bra. Benen kändes lätta. Efter drygt 3 km trodde jag dock att jag skulle spy. Det kändes som om jag inte fick någon luft överhuvudtaget. Så jag drog på ännu värre bara för att komma hem så fort som möjligt. Jätteknäckande!! Så turen blev bara 5 km och det känns inte alls bra. Skall vila imorgon, så får jag se om jag kan ge mig ut på onsdag och se om det går bättre då.Nu skall jag deppa en stund och sedan skall jag hoppa i ett skönt bad.Sedan undrar jag om det inte får bli en mysig film ikväll och till det en av yngsta dotterns muffinsar som hon bakat idag.Tycker lite synd om mig själv just nu, men det går nog över om en stund...

Så har jag då äntligen blivit med msn. Efter mycket påtryckningar har jag nu abdikerat. Får se hur det fungerar.Det räcker med att jag sitter brevid döttrarna när de är ute och försöker ha 30 konversationer igång samtidigt för att jag skall få stressmagsår ;-)Toppen idé annars...Förutom det här med magsårsvarningen bara...

Jag och döttrarna äter inte godis. Jag och yngsta dottern är inne på vårt tredje år nu. Reglerna är som sådana: Man får äta en vecka runt nyår ungefär. Sedan har man tre valfria dagar på året som man får äta så mycket godis man orkar. Egentligen var det döttrarnas idé från början, men jag bestämde mig för att vara en präktig mamma och hänga på.Igår tog vi en av dagarna. Det är synd att när man äter godis så sällan blir man illamående så himla fort. Kan säga att vi åt inte så mycket annat än godis igår och då åt vi ändå inte hälften av det vi köpt. Så det var en hel del som åkte i soporna i morse...

Såg förortsungar med familjen idag. Åh, sicken mysig film! Lite tillrättalagd och så men urgullig! Satt bara och log!Är det någon som inte sett den. Gör det! Man blir varm i hela kroppen!

Nu är det härligt ledigt i fyra dagar! Inte allför mycket inbokat och det känns jätteskönt! En förlamande trötthet har jag haft i kroppen de senaste dagarna. Hoppas några lugna dagar kan råda bot på det!Nyss hemkommen från aerobicen. Det är lustigt att varje år är det samma sak på skärtorsdagen. Folk har liksom redan gått på ledighet och kan INTE TÄNKA SIG att gå och träna kvällen innan en helgdag. Själv är jag precis tvärt om. Det är ju jättelovely och träna när man vet att det lätt blir för mycket mat över helgen. Ett underbart sätt att börja ledigheten på. Fast det är ju inte jätteinspirerande när det bara dyker upp 6 deltagare... Tur att döttrarna och äldsta dotterns kompis kom med. Så nu är vi hemma, svettiga och goa!Nu blir det duscha av å sedan blir det nog en mysig tjejfilm.(Sonen sover redan och maken sitter och spelar vid datorn)Mysigt blir det iallafall!

Kom aldrig ut och sprang igår. Motståndet var så massivt, att det bara inte gick att överstiga. Det är aällan jag känner så edtersom jag verkligen gillar att träna. Även idag var jag helt omotiverad, kände mig trött och hängig när jag kom hem från skolan och jag bestämde mig för att jag visst inte MÅSTE gå ut och springa. Men sedan tänkte jag att va faan, det är ju bara att snöra på sig skorna och ge sig ut. Det värsta som kan hända är att ja inte orkar och får promenera hem.Så ut gav jag mig. Sprang som en tok. I 10 km!!!!!!Trodde att jag skulle avlida på kuppen, flåsade som en galning och benen känndes som två telefonstolpar. men runt tog jag mig och det gjorde jag på 58 minuter.Så idag har jag lyckats övervinna ett stort motstånd och desutom lyckats prestera något bra!Därför är jag stolt som bara den!

Så var det klart. Våra lärare har delat in oss i grupper och gett oss varsitt perspektiv vi skall jobba med resten av den här 5 poängs kursen(vård i ett samhällsperspektiv). jag och kompisen fick generationsperspektivet. Det var inte vårt förstahandsval. Vi hade hellre jobbat med genus eller kulturperspektivet. Menmen, vi får väl leva med det...Så i morgon blir det att sätta fart. Innan kursen är över (om 3,5 vecka) skall vi ha klarat av att få ihop en mindre uppsats och tre seminarier. Så vi lär ha att göra...Nu skulle jag behöva någon som sparkar mig i baken. Borde gå ut och springa men jag är bara SÅ omotiverad....Suck! Tycker inte om när jag blir så här slapp, men just nu skulle jag bara vilja bädda ner mig i tv soffan med en mysig film. Får se vad det blir med det...Återkommer med rapport!